Den första tiden efter inflytt i huset bestod av total eufori och en påtaglig känsla av overklighet. Vi upprepade ideligen till varandra, ”tänk att detta är vårt”. Vi fick tillträde i slutet av juli 2013 så första sommaren gick åt till att bara landa i den nya verkligheten, känna in, drömma och skapa roliga ”att göra listor”.

Och drömde det gjorde vi oj oj oj, vilken potential och möjligheter där fanns. Jag själv tänkte att lite färg och tapet så skulle detta bli perfekt; leta möbler på loppis; installation av kakelugn; uppfräschning av verandan och glasa in den; trädgårdsodling och självklart ett växthus gärna tillverkat av gamla fönster; en lada längst syrenhäcken skulle sitta fint; blomsterrabatter och nya fruktträd (då gräsmattan mer liknade en fotbollsplan istället för trädgård) och fantastiska underbara sommarkvällar. Men framförallt, konstaterade jag för mig själv samt nära och kära, så var alla midsomrar resten av våra liv räddade.

Foto på huset. När huset blev vårt drömde vi och skapade roliga "att göra listor"
Foto på huset från hösten 2016

Min sambo hade mer dramatiska planer. Hans realistiska och praktiska sida fick verkligen stå tillbaka när hans drömmeri satte fart. Till en början var förslaget att jämna huset med marken och bygga nytt. Därefter skulle alla fönster slitas ut och nya treglasfönster installeras. Jag lade dock inte så stor vikt vid de där planerna. Jag frågade istället om han inte skulle passa på att bygga ett äventyrsland med vattenrutschkana ner till sjön när han ändå var igång. Men sen började det pratas om att hugga ned i stort sett var och vartannat träd (som att fotbollsplanen på framsidan inte var nog) och då fick det vara stopp med drömmeriet. Inget av dessa förslag var under några som helst omständigheter med på ”att-göra-listan” så allt blev bestämt nedröstat med hänvisning till veto.

Ta en sak i taget och vänta med att ta fram kofoten.
Ta en sak i taget och vänta ett tag innan kofoten åker fram.

Men vad skulle vi då ta tag i först? Rekommendationen är att bo in sig ett par år för att lära känna huset innan kofoten åker fram. Detta för att inte riskera att göra något oåterkalleligt som du sen bittert får ångra. Nu i efterhand, sådär sex år senare, vill jag även påstå att du som nybliven husägare behöver några år för att lära känna dig själv. Även du behöver tid att mogna i alternativa byggtekniker, stilar, vad du vill med huset samt hur mycket tid du är beredd att spendera på projekten.

Vi hade konstaterat redan vid husvisningen att huset saknade toalett och badrum och att ett sådant måste till på ett eller annat sätt, men det fick vänta vilket vi idag är väldigt glada för. Vi hade kontakt med en snickarfirma som var intresserade och som skulle återkomma efter älgjakten. Älgjakten kom och gick men snickarfirman hörde inte av sig vilket inte bekymrade oss så mycket för vi hade redan en ny idé på lösning.

Byggnadsvård var ännu inte något vi ”upptäckt”. Om vi realiserat någon av de första lösningarna, hade vi idag antingen haft en lådliknande utbyggnad på husets framsida. Alternativt rivit gamla halltrappan till övervåningen till förmån för ett badrum och istället haft en trappa i vardagsrummet. Till största sannolikhet hade vi även varit mindre bekymrade av valet av byggteknik. Istället gladeligen petat dit både plastdukar, gullfiber och målat hela klabbet med plastfärg. Idag är vi oerhört tacksamma för att älgjakt finns och att vi väntade.

Sommar 2014, baksidan sopad och förberedd för första strykningen med faluröd slamfärg.

Vårat första projekt blev istället att måla huset och renovera fönster. Det var ett mindre projekt men resultatet medförde att vi fick upp ögonen för byggnadsvård. Till en början var vi inne på att kanske byta färg på huset. Vi landade dock i att ha kvar den röda slamfärgen och vita knutar. Däremot bestämde vi oss för att byta fönsterfoder och färg på fönsterbågarna från vitt till grönt.

Sommar 2014 och första bågen målad, den behöver nu målas om ihop med alla andra.

Vi valde dock färg från den vanliga färghandeln en vattenbaserad alkydfärg. Till vårat försvar vill jag säga att vi faktiskt till en början var inne på att köpa linoljefärg till fönstren. Men färghandlaren vi pratade med var väldigt övertygande gällande linoljefärgens nackdelar. Tyvärr hade vi ingen i vår familj eller närhet att rådfråga. Så vi vågade helt enkelt inte stå fast vid vår tanke, något jag idag ångrar bittert. Men för fem år sedan åkte vi glada i hågen till färghandeln och inhandlade grundfärg, färg, spackel och oljebaserat kitt dock ej linoljekitt. Totalt skulle 7 stora fönster och 5 små målas, varav 4 stora och 4 små slutfördes. Som till min förtvivlan blev totalt misslyckat.

Jag ska inte skylla allt på färgen, det huvudsakliga problemet var det där jäkla spacklet som vi köpte. Är faktiskt riktigt pinsamt och idag fattar jag inte hur vi tänkte. Det var ju för fasen spackel för inomhusbruk! Sen kan en ju fråga sig varför inte färghandeln blev misstänksamma och frågade oss vad vi tänkt använda spacklet till. Vi hade ju i övrigt frågat om färg för utomhusbruk och förklarat att vi skulle måla och kitta om fönster.

Men jag ska inte skylla min egen dumhet på butiken, jag kunde använt min egna hjärna. I efterhand fick jag nytta av min envishet då det redan året därpå var dags att göra om allt eftersom färgen släppte i flagor. Men inget ont som inte har något gott med sig. Detta var det första bakslaget, som man så ofta stöter på som husägare. Det var även vår första erfarenhet gällande vikten av att välja rätt material. Så inget ont som inte har något gott med sig. Det var denna erfarenhet väckte vårt intresse för byggnadsvård, linoljefärg, historiskt hantverk och att leva med huset istället för i.


0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras.