Jag lever efter principen ”ska jag göra något ska jag göra det ordentligt”. Ett problem med detta är dock att den där ribban för när något är ”ordentligt gjort” har en förmåga att flytta på sig. Allt kan alltid göras bättre helt enkelt. Att vara nöjd med min prestation är därmed en känsla som jag sällan låter infinna sig. Fördelen med min levnadsprincip är att jag alltid gör mitt yttersta i allt jag gör. Vilket rimligen bör vara positivt för det slutliga resultatet, eller? Ja, såvida det jag till mitt yttersta har ansträngt mig för att göra ordentligt inte är efter ett felaktigt koncept. Här har jag dock en fallskärm. Det finurliga med min levnadsprincip är nämligen beståndsdelen ”att göra om och göra rätt” och suget efter kunskap.
Sommaren 2014 hade jag med full entusiasm och engagemang totalt hängett mig åt fönsterrenovering och målning. Jag hade tagit bort allt gammalt kitt, skrapat och slipat varenda fönster efter konstens alla regler. Omsorgsfullt, men felaktigt, använt spacklet för inomhusbruk för att fylla igen springor och glipor. Slutstrykningen var en perfekt prick över i:et. Belåten över att ha slutfört 8 fönster av 12 tog jag höstledigt, även om jag enligt min levnadsprincip var irriterad över att inte hunnit med alla fönster. När sen vädret vid vårkanten obarmhärtigt, efter en vinter med snö, vatten, värmeväxlingar, avslöjar att detta måste göras om. Då kändes det som att min levnadsprincip bet mig i baken.
Vad gör man då när man upptäcker att något inte blev riktigt rätt. Jo, felsöker och konstaterar rotorsaken och gör om och gör rätt. Efter viss härledning kom vi fram till att spacklet var boven i dramat. Jag hade ju läst om fönsterrenovering men uppenbarligen inte fullt ut förstått konceptet. Vad skulle jag ha använt istället? Det var i detta skede som hamstrandet och suget efter kunskap infann sig. Jag ville ha alla böcker och alla tidskrifter inom ämnet byggnadsvård.
Den första boken vi införskaffade var ”Stora boken om byggnadsvård” skriven av Göran Gudmundsson. Den boken är helt fantastisk och jag kan varmt rekommendera den till alla som är intresserade av byggnadsvård. Hemma i Holmsjöhult går den till och med under benämningen husbibeln.
Utöver det införskaffade vi ett stort antal andra böcker i ämnet, medlemskap i byggnadsvårdsföreningen och tidningsprenumerationer. Dessutom hittade vi till byggnadsvårdsbutiken i Norrköping, allt för att stilla suget efter kunskap.
Vägledning från ”husbibeln”
Långsamt men säkert, typ i samma takt som linoljefärg torkar, byggde vi på och utökade vår kunskap inom detta gigantiska område. Det jag kommit fram till är att byggnadsvård inte är en teori och det finns inte ett givet koncept som du kan läsa dig till och sen följa. Det är snarare en filosofi som bygger på flera hantverksområden. Vad som är ”byggnadsvårdsmässigt korrekt” kan många gånger variera beroende på husets placering i landet och husets egna förutsättningar. I ”Stora boken om byggnadsvård” ägnar Gudmundsson hela första kapitlet till begreppet byggnadsvård. Nedan har jag valt ut ett stycke som tilltalar mig extra mycket.
Byggnadsvård handlar ju inte bara om att ”gulla till” sitt torp på landet. Byggnadsvård kan lika gärna handla om lägenheten i stan. Och att ge sig själv och sin familj förmånen att få bo sunt i en miljö med ”själ”. Det handlar om att använda material så att huset kan åldras med värdighet och skönhet. Byggnadsvård handlar också om att ta vara på och förvalta för kommande tider. Och att på köpet lära sig en massa om husets historia – och sin egen kulturella bakgrund. Och inte minst att njuta!.
Göran Gudmundsson
Epilog
Men hur gick det då med fönstren? Jo jag har försökt ta bort allt spackel på två fönster och måla om med linoljefärg men tyvärr har det varit misslyckat. Jag har dock ytterligare en idé som jag ska testa på ett fönster nu i sommar, så jag håller tummarna. Men fungerar inte det så antar jag att vi helt enkelt får byta de delar som spacklades. Och tänk, då får vi tillfället att lära oss halvsulning, men mer om det när den dagen kommer.
0 kommentarer