Gamla gårdar har sina historier och vandringssägner som via muntliga och skriftliga berättelser spridits inom grannskap, över sockengränser, mellan århundraden och generationer. Holmsjöhult är inget undantag och jag har vid ”husforskning” i riksarkivet och via Regna Hembygdsförening hittat mycket spännande berättelser. I detta inlägg kommer jag återge berättelsen om Holmsjöhultsfrun.
Berättelsen om Holmsjöhultsfrun. Foto på gamla brev funna på husets vind.
Foto på gamla brev funna på husets vind. Skrivna till tidigare ägare av Holmsjöhult, daterade tidigt 1900-talet.

Det finns såklart många fruar som levt på gården. Men den fru som ligger bakom berättelsen om Holmsjöhultsfrun är Ingrid Olofsdotter och hon levde kring sekelskiftet 1700/1800-talet. Endast några månader efter att vi flyttat in i huset fick vi historien återberättad för första gången. Det är en ganska ryslig historia och den är bekräftad via Risinge tingslags häradsrätts dombok. Jag har tagit del av den i skriftlig form via Regna hembygdsförening och nedan återger jag den texten i sin helhet.

Foto på en av lönnarna kring huset.
En av våra vackra Lönnar.

Uppgifter hämtade från Regna hembygdsgård, RHbf SG II:20b

Sven Olofssons hustru, Ingrid Olofsdotter, figurerar i Risinge tingslags häradsrätts dombok. Ingrids svärson, Anders Olofsson i Rompekärr (heter numera Lindenäs) hade anlitat den avskedade knekten Jonas Rullberg att för en summa pengar ta livet av sin mor, änkan Chatarina Johansdotter i Rompekärr.

Den 30:e oktober 1808 var Chatarina på väg till ett bröllop i granngården Rullebacka. Rulleberg kände till detta och låg i bakhåll. Han överföll Chatarina och slog med bösskolven, ett skott skulle höras och väcka misstankar. När Jonas tror att Chatarina är död kastar han henne i en grop vid sidan av vägen. En piga som råkat se vad som hänt springer till Rullebacka och skaffar hjälp. Det visar sig att Chatarina överlevt men hon blir dock aldrig helt återställd och hon avlider efter ett halvår, den 24 maj 1809.

Vid rättegången i juli 1809 beslutades att Chatarinas grav skulle öppnas och kroppen besiktigas för att om möjligt kunna avgöra om Rullebergs mordförsök och misshandel inneburit en för tidig död. Brigadläkaren C.O.Lindström från Vadstena fick uppdraget att besikta kroppen. Han noterar bl.a.

//Så väl vid Hufudskålens yttre och inre besigtning, kunde med den nogaste uppmärksamhet icke upptäckas någon spricka eller benlossning. Den öfriga kroppen befants redan så av röta angripen at någon widare besigtning till närmare utrönande af dödsorsaken icke kunde företagas,…//

Det kunde alltså inte avgöras att det var fråga om en för tidig död.

Anders Olofsson och Jonas Rulleberg dömdes båda till spöstraff och till straffarbete på Christianstads fästning. Ingrid dömdes till 8 dagars fängelse på vatten och bröd på Linköpings Slott. Hon dömdes för att hon hade känt till att svärsonen under en tid på olika sätt hade planerat röja sin mor ur vägen. Hon hade inte varnat modern utan snarare uppmuntrat svärsonen till brott. Det här överfallet var givetvis ett av de stora samtalsämnena i bygden och det användes som varnagel under många år. Ännu 100 år senare kunde man höra: Passa dig, så det inte går för dig som för Holmsjöhultsfrun!”

Berättelsen om Holmsjöhultsfrun. Foto på gamla brev, funna på husets vind.
Brev daterade tidigt 1900-tal, funna på husets vind.

Så här 200 år senare förundras jag lite över hur vissa historier har en förmåga att etsa sig fast. Är lite fascinerande att denna historia har levt vidare trots att fruarna kommit och gått under flera generationer. Ingrids mörka öde har helt enkelt befäst benämningen Holmsjöhultsfrun med gården och berättelsen har blivit en del av husets historia och framtid. Som nuvarande Holmsjöhultsfru har dock jag ambitionen att bidra till en ljusare historia, vilket förhoppningsvis även lugnar husandarnas sinnen.


0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras.