Dags för del 3 i bloggserien om Holmens vindkraftsplaner i norra Östergötland. Det är nu september 2021 och elva månader har passerat sedan Holmen offentliggjorde sina planer. Men den ansökan som enligt tidigare utsago skulle lämnats till Länsstyrelsen under första kvartalet 2021 lyser ännu med sin frånvaro. För vissa boende och berörda medför tystnaden ett andrum och en möjlighet att tränga undan oron för vad som pågår i kulisserna. För andra innebär tystnaden frustration då oklarheterna gjort att tidigare framtidsplaner har pausats. Frågetecknen är många, för hur kommer det bli om dessa planer blir av? Vågar man sig då på ett husköp i området? Kommer jag kunna bo kvar med min familj, mina djur och driva min gård? Kommer vi få tillbaka pengarna vi gav för huset vid en försäljning? Ska vi lägga pengar och energi på en utbyggnad, köksrenovering, ny altan om vi måste flytta? Vågar jag satsa på eget företag inom turistnäringen, öppna restaurang, butik? Det är många frågor som är obesvarade. Men det är fler än vi i Östergötland som går med dessa tankar och därav tänkte jag i detta inlägg passa på att slå ett generellt slag för landsbygden och med den vårt kulturarv.

En osäker framtid och osäkra levnadsförhållanden är nämligen något som sedan länge hör till om man bor utanför tätort eller stad. Denna gång har det bara tagit sig ett annat uttryck. Tidigare har det handlat om att den lokala skolan hotas med nedläggning; busslinjer som läggs ned; vårdcentralen som stängs; eller den lilla matbutiken som ”konkar”. Det kan tyckas att utmaningarna är tillräckliga som de är, utan hot om en vindkraftsindustri inpå knuten. Men så ser tillvaron ut för oss i norra Östergötland och sorgligt nog även för många andra boende på landsbygden i vårt avlånga land.

Kulturarv - grusvägen ner till Regna och kyrkbyn.
Grusvägen ner till Regna kyrka och kyrkby.

Efter de två första blogginläggen, vindkraft utifrån ett boendeperspektiv och vindkraft och dess påverkan på fågel- och djurliv, har jag blivit kontaktad av flera personer, från län och kommuner spritt över Sverige, som upplever samma sak som vi i Östergötland. Jag blev faktiskt förvånad över dessa mail, med frågor och efterfrågande av stöd i andra ”vindkraftstrider” samt kommentarer på bloggen. För även om jag hoppades att inläggen skulle få spridning, fungera som upplysande och kanske även som stöd, så trodde jag aldrig att så många skulle läsa dem, än mindre ge respons på dem.

Min nästa känsla, efter att mail och kommentarer börjat droppa in, var prestationsångest. Herrejösses, vad har jag ställt till med! Hur ska jag kunna förvalta detta förtroende? Jag är ju en novis och amatör! Jag startade en blogg för att jag gillar byggnadsvård och för att vi ville dela med oss av våra erfarenheter. Men samtidigt hur skulle jag inte kunna åtminstone försöka förvalta det förtroende och den uppskattning människor visat och förmedlat?

När du håller på att ge upp, glöm inte varför du började!

Jag vet dock inte vad annat jag skulle kunna göra än att just fortsätta skriva. Det är det verktyg jag har men det kanske får vara nog så gott. Så detta inlägg, samt de tidigare, är för alla som vill men inte förmår eller vågar, för oss och för mig själv. För att jag i slutändan ska veta och känna att jag i alla fall gjorde något, om än så litet, som att skriva ett par blogginlägg som vidgade någons perspektiv.

Men att jag skulle sluta skriva, efter de två första inläggen, var ärligt talat aldrig något alternativ. Särskilt inte efter att jag har läst på, eller snarare förkovrat mig i ämnet vindkraft, och fått en helt ny uppfattning om den teknik som vindenergin utvinns genom. Ja faktiskt ny uppfattning, för tidigare var jag förhållandevis positiv till dessa vindsnurror. Men efter att ha läst på kan jag inte annat än konstatera att vindkraft, så som den utvinns idag, går stick i stäv med vad Holmsjöhultsfrun brinner för.

Symbios, självhushållning, konsumtionsminskning och långsiktighet

När vi köpte Holmsjöhult hade vi kunnat riva hela huset och byggt ett sprillans nytt. Tänk så mycket enklare allt hade varit då, bara räta vinklar överallt 🙂 . Rickard och jag är dock inte lockade av den enkla vägen. Vi väljer istället att se vår tid som en epok bland många andra. Vår ambition är därför att, utifrån principerna för byggnadsvård, restaurera och bygga ut huset med hjälp av traditionella metoder, tidstrogna och diffusionsöppna material. Vi undviker plast, i alla dess former, så långt det bara är möjligt. Vi återanvänder befintligt material så mycket vi kan. I de fall vi saknar material, tex dörrar, fönster, grundsten osv, så letar vi först på andrahandsmarknaden. Allt för husets och miljöns skull.

Preppers, vadå… vi?

I vår plan ingår även att skapa egna lösningar för el, värme och vatten. Vi vill nämligen så långt som möjligt minska vårt beroende av och belastningen på offentliga nät. Vi betraktar det som en spännande utmaning att försöka säkerställa vår egen tillgång av basnödvändigheterna vid händelse av elavbrott, snöstorm eller rent av krig. För oss är det självklart att nummer ett på åtgärdslistan är att minska vår egen konsumtion. Men övriga planerade åtgärder för framtiden är; eventuellt solceller för el (placerade på tak eller fristående där de inte stör); grävd brunn med handpump för vatten; eldstäder för värme och vedspis för matlagning. En vindkraftsindustri på andra sidan sjön har däremot inte ingått i vår vision kan jag lova.

Roddtur på Holmsjön en sommarkväll
Hela lilla familjen ute på en roddtur sommaren 2018.

Vårt mål med restaurering och anpassningar för sämre tider är helt enkelt att i möjligaste mån säkra de långsiktiga förutsättningarna för att kunna bo och leva på denna plats. Vi vill att huset ska stå kvar i ytterligare hundra år och fungera som ett sunt och välmående hem även för nästa generation. Vi vill helt enkelt dra vårt strå till stacken och bidra till vårt gemensamma kulturarv.

Vårt kulturarv rymmer så mycket mer

Men vad menas egentligen med kulturarv, det är kanske inte alla som vet. Så jag föreslår att vi börjar där, för begreppet är förhållandevis brett och omfångsrikt.

Kulturarv - Regna hembygdsgård
Regna hembygdsgård

Vår landsbygd rymmer fornlämningar och kulturmiljöer. Här finns även en mängd gamla torp, småhus och gårdar som fortfarande idag utgör hem för väldigt många människor, men som också är en del av vårt kulturarv. Jag syftar på mitt eget hus och kanske även det hus som du som läser bor i eller vistas i under semestern. Jaha, kanske någon tänker, är deras hus K-märkt? Men nej så är det inte utan begreppet kulturarv inrymmer mer än specifika byggnader med särskild bevarandestatus. Vårt kulturarv består även av vår traditionella byggnadstradition. Den tradition som runt om i vårt avlånga land gestaltas i form av, vad som brukar benämnas, ”röda stugor med vita knutar”. D.v.s. de gamla torpen, småhusen och gårdarna med hundraårig historia som en byggnadsvårdare vurmar för.

Kulturarv är alla materiella och immateriella uttryck för mänsklig påverkan, till exempel lämningar, föremål, miljöer, verksamheter eller traditioner. Kulturmiljö är hela den av människan påverkade miljön och kan omfatta en enskild anläggning, en bygd eller region.

Citat hämtat från Riksantikvarieämbetets webbplats

I citatet ovan framgår att även kulturmiljöer är en del av vårt arv och dessa gestaltas i t.ex. betesmarker, bruksområden samt fornlämningar. Exempel på sådana kulturmiljöer i närheten där vi bor är Holmsjöhultsängen och Häfla hammarsmedja. Holmsjöhultsängen är en ängs- och betesmark och ingår i Natura 2000. Ängen har anor från 1600-talet och sköts om av Naturvårdsföreningen i Finspång enligt sedvanlig tradition med fagning, lieslåtter och hamling etc. och på hösten betar får där. Häfla hammarsmedja med tillhörande bruksmiljö är byggnadsminnesförklarat och är intressant ur ett teknik- och socialhistoriskt perspektiv.

Holmsjöhultsängen del av vårt kulturarv i form av kulturmiljö.
Holmsjöhultsängen en dag i september 2021.

Kulturarv inom politiken

Värt att veta är även att vårt kulturarv är skyddat av Kulturmiljölagen (1988:950). I den inledande bestämmelsen framgår att ”Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön”. Det framgår även att vi alla bär gemensamt ansvar för dessa miljöer, enskild såväl som myndighet.

Det finns även ett generellt kulturpolitiskt mål där det framgår att kulturpolitiken ska ”främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas”. Dessutom finns mål för kulturmiljöarbetet där det framgår att detta arbete ska främja:

  • ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas
  • människors delaktighet i kulturmiljöarbetet och möjlighet att förstå och ta ansvar för kulturmiljön
  • ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap, bildning och upplevelser
  • en helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen

Kulturarv i form av fornlämning

En bit bort på andra sidan sjön från där vi bor, finns en plats som heter Vargnäset. Där har det tidigare stått ett torp och de gamla husresterna som finns kvar är, enligt Skogsstyrelsens karttjänst Skogens pärlor, klassade som fornlämning. Vi fick intresse för denna plats då jag i mina ”husforskningar” hittat kopplingar mellan Holmsjöhult och Vargnäset. Bland annat har vi hittat ett brev på vinden i vårt hus, daterat 16 april 1906 Vargnäset. Det är en Maria som skriver till Lydia som hon omnämner som sin ”älskade syster”.

Kulturarv - gammalt brev från 1906 som vi hittat på vinden.
Gammalt brev från 1906 som vi hittat på vinden. Brevet är författat av en Maria i Vargnäset till en Lydia i Holmsjöhult.

Rester från tidigare liv

Idag finns endast rester och gömda spår av det liv som en gång fanns. Men det är tydligt att Vargnäset är en plats som människor bott på under lång tid. Det finns spår/rester efter både bostadshus, ekonomibyggnader och ladugårdar från olika epoker. Det är en underbart vacker plats, som i maj/juni är begravt i ett hav av lupiner. De husrester som finns kvar, tex det gamla spisfundamentet, jordkällaren och trappan in till det tidigare huset vittnar om forna tider och de människor som en gång levt här.

Den gamla trappan in till huset Vargnäsen, idag övervuxen men en gång trampade där fötter.

Den gamla trappan in till Vargnäset, den på bilden ovan, är sannolikt nyare än det brev jag nämnde. Men tänk om platsen för trappan ändå alltid varit densamma. Då har brevskrivaren Maria gått här, uppför trappan, in till stugan som då var hennes hem. För mig är det svindlande att tänka på.

Kulturarv i form av naturvärde

Men det är inte bara natur- och kulturmiljöer, lämningar och byggnader som utgör en del av vårt kulturarv. Även gamla träd i staden och på landsbygden är en del av detta.

Gamla träd bär både naturvärden och kulturvärden såväl i staden som på landet. Många av våra gamla träd är en del av det biologiska kulturarvet; de bär en stor biologisk mångfald som bibehållits genom människans försorg och nu utgör en del av vårt kulturarv.

Länsstyrelsen Östergötland, Skyddsvärda träd i Östergötland 1997-2008, 2009, sid 103

För att säkra dessa värden har Länsstyrelsen bl.a. genomfört inventeringar runt om i landet och identifierat träd som är särskilt värdefulla. Detta inkluderar även träd som står i folks trädgårdar. I Östergötland genomfördes bland annat en inventering, mellan 1997-2008, av grova och ihåliga träd i länet utifrån dess betydelse för den biologiska mångfalden.

De gamla träden i Länsstyrelsens inventering står lite varstans i länet. Ett par av dem finns på Vargnäsets tidigare marker.

Några av träden i Länsstyrelsens inventering finns faktiskt även i vår trädgård. Ett av dem är vårt älskade päronträd. Enligt Länsstyrelsens inventering uppmätte trädet 2008 en omkrets på 227 cm och därmed tog den sig in på listan över grova träd i länet 🙂 . Vi tycker det är helt fantastiskt!

Kulturarv - päronträdet i vår trädgård finns med i Länsstyrelsens karläggning över grova träd i länet.
Vårt älskade päronträd i full blom.

Samrådsunderlag – kulturarv och fornminnen

I ansökningsunderlaget för vindkraft, som ska skickas till Länsstyrelsen, ska kategorin kulturvärden ingå. Så vad säger då Holmen om kulturvärdena i området Högsjön?

I Holmens samrådsunderlag kategoriseras kulturvärden som kulturmiljö. Det finns dock inte så mycket att säga om innehållet. Holmen hänvisar nämligen till kommande kulturhistoriska inventeringar som kommer vara en del av miljökonsekvensbeskrivningen och ansökan till Länsstyrelsen.

Beskrivningen av kulturmiljö inom utredningsområdet utgår från kart- och arkivstudier. Denna kommer att kompletteras med en arkeologisk/kulturhistorisk inventering, under hösten 2020. Inom utredningsområdet finns inga riksintressen för kulturmiljövården, byggnadsminnen eller områden utpekade inom det regionala kulturmiljöprogrammet.

Holmen Samrådsunderlag för vindpark Högsjön, sid 24

Tjuvkik i skogens pärlor

Jag har dock för skojs skull, på fri hand, ritat in området Högsjön på en karta från Skogsstyrelsen där kultur- och fornlämningar finns med. En sådan övning visar att det finns flertalet utpekade platser och fynd under kategorin ”Kulturhänsyn”. Ett av dem är Vargnäset som jag nämnde tidigare.

Karta från Skogsvårdsstyrelsen, Skogens pärlor. Det svarta strecket har jag ritat in med Holmens karta för området som mall.

Men i och med att Holmens inventering av kultur- och fornlämningar ännu inte är redovisad har jag faktiskt inte tänkt uppehålla mig så mycket mer vid samrådsunderlaget i detta inlägg. Skogsstyrelsens karta talar för sig själv och det ska bli intressant att läsa miljökonsekvensbeskrivningen. Istället tänkte jag i detta inlägg fokusera på vindkraft och dess påverkan på vårt kulturarv utifrån ett vidgat perspektiv.

Vindkraft vs landsbygd och kulturarv?

Vindkraftverk placeras ofta, precis som i detta fall, i ”obygd”. På mark där skogsbruket inte ger någon direkt avkastning. Sett utifrån skogsindustrins perspektiv kan jag förstå att dessa markområden betraktas som lämpliga platser för vindkraft. Men det finns ju ytterligare intressen t.ex. friluftsliv, turistnäring och lantbruk samt även behov grundade i t.ex. bostadsbrist.

Det är allt fler som söker sig till landsbygden och som eftersträvar ett enklare liv, närhet till skogen och naturen. Sedan en tid tillbaka pågår även olika projekt runt om i landet för att rädda gamla hus och gårdar. Det är idag många som letar och längtar efter att få restaurera sitt drömhus. ”Ödehusräddning” har blivit ett fenomen som både är grund för tidningsreportage och tv-produktioner. Det är även flera kommuner i Sverige, exempelvis Falkenbergs kommun och Hylte kommun, som ser de tomma öde husen på landsbygden som en del av lösningen på bostadsbristen och för ökat företagande.

Kulturarv - byggnads från ca 1830 som tillhör Regna hembygdsgård.
Huset på bilden är från ca 1830 och tillhör Regna hembygdsförening.

En ”levande landsbygd” är även en grund för flera mål inom politiken. I Finspång finns exempelvis tillväxtmål och projekt för att stärka landsbygdens företagande, kulturliv och friluftsliv. I den nya antagna översiktsplanen, som dock överklagats, framgår följande:

På sikt är det troligt att fritidshusområdena blir allt mer permanenta boendemiljöer eftersom de erbjuder unika lägen med nära kontakt till uppskattade natur- och kulturområden. För att möjliggöra och ta tillvara de äldre fritidshusområdenas kvaliteter, karaktär och individualitet, vilket många gånger är en starkt vägande anledning till att nya invånare söker sig till just dessa områden, är det viktigt att identifiera områdens värden samt hur Finspångs kommun kan möjliggöra utveckling genom exempelvis upprättande av detaljplan, kommunalt vatten och avlopp med mera.

Framtid Finspång, Översiktsplan antagen KF 2021-02-17 §35, kap 4.3

Strategi för hållbar regional utveckling i hela landet

Men hur omhändertas egentligen ovan nämnda intressen, samt andra, under ansökningsprocessen för vindkraft? Vilket utrymme får landsbygd och kulturarv när besluten om vindkraft tas? Vart är helhetsperspektivet i den pågående vindkraftsutbyggnaden i Sverige?

Jag hoppades på att få svar i regeringens skrivelse 2020/21:133, Nationell strategi för hållbar regional utveckling i hela landet 2021–2030. Tyvärr blev jag dock inte mycket klokare av att läsa den. Värnande och bevarande av landsbygd och kulturarv omnämns på olika sätt med välformulerade meningar och vackra ord. Men den verklighet jag upplever idag, i och med vindkraftsutbyggnaden, känns faktiskt som en direkt motsats till det som regeringen förespråkar i sin strategi. Jag skulle kunna återge ett tiotal citat men nöjer mig med två exempel här nedan.

Landsbygdspolitikens övergripande mål är en livskraftig landsbygd med likvärdiga möjligheter till företagande, arbete, boende och välfärd som leder till en långsiktigt hållbar utveckling i hela landet.

Regeringens skrivelse 2020/21:133, sid 16

Natur- och kulturlandskap med bl.a. världsarv, nationalparker, natur- och kulturreservat och andra värdefulla natur- och kulturmiljöer liksom immateriella värden knutna till platsen utgör goda och attraktiva miljöer av betydelse och potential för hållbar regional utveckling. Det är viktigt att möjliggöra att värdefulla natur- och kulturmiljöer bevaras, vårdas, används och utvecklas samt att de, utifrån gällande förutsättningar, kan vara tillgängliga för boende, företagare och besökare.

Regeringens skrivelse 2020/21:133, sid 29

En uppsjö frågor men inga svar

Målet för Sverige är 100% förnybar el till år 2040. Enligt Energimyndigheten kommer vindkraft att stå för merparten av denna el. Men hur många verk det rör sig om beror på teknikutvecklingen. T.ex. skulle 2010 års teknik medföra 20 000 verk. I Energimyndighetens Nationell strategi för hållbar vindkraftsutbyggnad-Frågor och svar, framgår att det rimliga är att utgå från dagens teknik vilket skulle medföra 5000-8000 vindkraftverk 2040. Idag finns 4000 verk. Men även om verken blir färre med ny teknik innebär inte det per automatik att konsekvenserna blir färre och den negativa påverkan lindrigare.

Detta eftersom den nya generationens vindkraft, både i form av teknik och antal snurror, ligger just i framtiden. Därav är det idag oklart vilken påverkan denna vindkraftsindustri kommer få på både boendemiljö, hälsa och djur- och fågelliv, vilket jag skrev om i de tidigare inläggen. Men det är även oklart vilka konsekvenser vindkraften kan få på landsbygd och kulturarv. För hur vindkraften kommer påverka beror på hur man väljer att gå till väga vid utbyggnaden.

För vad kommer hända om landsbygden betraktas som ett potentiellt vindkraftsområde? Kommer människor vilja bo och leva där? Om inte, vem ska då ta hand om alla gamla torp, småhus och gårdar? Vem ska driva jordbruk som bidrar till vår naturmiljö och landskapsbilden med ängsmarker och betesmarker? Om landsbygden blir en vindkraftsindustri, en plats som inte inbjuder till vandring, nyfikenhet och besök av gamla historiska platser och fornlämningar. Vad händer då med hembygdsgårdarna, andra lokala intresseföreningar och kunskapsspridningen över generationsgränser? Kort och gott, vad händer med bevarandet av vår landsbygd, det gemensamma kulturarvet och vår historia?

Lärdom är värt mer än guld…eller?

Dagens vindkraftsutbyggnad får mig att instinktivt dra paralleller till samhällsbyggnadsstrategin och byggboomen som startade under 40-talet och som pågick fram till 60-talet. På den tiden ansåg man att de gamla husen i innerstäderna inte längre höll måtten utifrån komfort, hygien och teknisk standard. Men istället för att bygga om och anpassa befintliga byggnader rev man de gamla trä, sten- och putshusen till förmån för många av de hus vi ser i städerna idag.

Bilderna nedan är tagna i samma korsning Vattengata/Luntgatan i Norrköping. Det svartvita fotot är taget 1958 av Per-Olof Persson innan Norrköpings innerstad genomgick sin byggboom under andra halvan av 1900-talet. Fotot i färg är taget 2021.

”När Domus kom till stan”

Vindkraftsutbyggnaden får mig även att tänka på en dokumentär från 2004, ”När Domus kom till stan”, som SVT visade för X antal år sedan. Helt ärligt så grät jag mig igenom hela dokumentären men jag rekommenderar den varmt till alla som inte har sett den! Dokumentären skildrar den omfattande rivnings- och byggstrategin som Sveriges större städer genomgick under 1960- och 70-talet som resulterade i en totalt förändrad stadsplanering. Återigen rev man gammal bebyggelse för att denna gång istället ge plats åt varuhusbyggnader som Domus och Åhléns. Till dessa stora varuhus, som enligt strategin skulle ligga centralt, byggde man även parkeringshus. För på den tiden ville beslutsfattarna locka in folk och bilar till staden.

Idag är dessa varuhus övergivna eller ombyggda. Men framförallt är dagens strategi att likna vid en helomvändning och man vill istället leda ut trafiken från staden. Den gamla historiska bebyggelsen, från tidigare århundraden, fick alltså ge vika för kolosser till parkeringshus som idag, redan 60-70 år senare, är överspelade. Detta får mig att undra vart den långsiktiga strategin och helhetstänket var under 1900-talet och vet vi säkert att vi inte håller på att göra om samma misstag igen? Fast denna gång är det vår landsbygd och vårt kulturarv som får ge vika för energimål och vindkraft. I så fall hur länge kommer vindkraft stå sig som lösning?

Återgärder att vidta – men förvanskning av kulturarvet?

Nu tror jag inte att hela landsbygden kommer skövlas och att vårt kulturarv kommer plöjas ner i backen. Men jag tänkte ge ett konkret exempel på hur vårt kulturarv succesivt kan komma att förvanskas. Föreställ dig följande scenario: storskalig vindkraft på landsbygden blir verklighet men folk kommer ändå bo kvar i sina hus. Bullernivåerna visar sig dock överskrida bestämda gränsvärden vilket kommer leda till krav på åtgärd.

För det kan ju vara bra att veta, för boende som är berörda av ett vindkraftområde, att det finns åtgärder att vidta för att motverka buller inomhus. Jag tänkte dock lyfta denna åtgärd som en risk för negativ påverkan på kulturarvet. Men jag tar det från början.

Högre verk = högre lågfrekvent ljud

Det är fastslaget att desto högre verk desto högre lågfrekvent ljud i bullret. Riktvärdet för buller är 40dB utanför en byggnad och studier har visat att om man följer det riktmärket bör bullret inomhus falla inom rimliga nivåer.

Svenska studier har visat att så länge buller från vindkraftverk inte överskrider riktvärdet 40 dBA utomhus är risken liten för att riktvärdena för lågfrekvent buller inomhus överskrids. Detta förutsatt att huset är byggt med en normal, svensk byggstandard men utan särskilt ljudisolerande fönster.

Naturvårdsverket, Vägledning om buller från vindkraftverk, 2020

Men Naturvårdsverket hänvisar ju nu till normal, svensk byggstandard… vad innebär det? Jag googlade lite snabbt och det finns en standard för bostadsutformning invändigt men tror inte att det är den man syftar på i rapporten. Oavsett så tvivlar jag på att dagens definition av normal svensk byggstandard är ekvivalent med 1800-talets eller ännu tidigare epokers byggstandard. Enligt min mening finns det därav en risk att de gamla torpen, småhusen och gårdarna på landsbygden inte är uppförda enligt den standard Naturvårdsverket hänvisar till.

Lågfrekvens ljud i byggnad

Ljud och ljudfrekvenser är även en vetenskap i sig, det är en djungel rent ut sagt. En redogörelse för detta skulle kräva ett separat blogginlägg så istället hänvisar jag till rapporten, Hälsopåverkan av lågfrekvent buller inomhus, framtagen 2017 av Arbets- och miljömedicin vid Göteborgs universitet. I denna rapport framgår att byggnaden i sig fångar upp vibrationer och att rumsresonans kan uppstå vilket medför att det lågfrekventa ljudet blir förstärkt.

När ljudvågorna rör sig i rummet så reflekteras de mot rummets ytor, och sprids via diffraktion emot kanter, ojämnheter och objekt i rummet. Tillsammans skapar dessa fenomen resonansmönster. Vid resonansfrekvensen så förstärks ljudtrycket närmast väggar och hörn men även på platser fritt ute i rummet.

Arbets- och miljömedicin vid Göteborgs universitet, Hälsopåverkan av lågfrekvent buller inomhus, 2017, sid 34

Det är alltså fastslaget att såvida inte huset är byggt enligt normal svensk byggstandard så finns risk att man inte uppnår riktvärdet för bullernivån inomhus. Det är även konstaterat att byggnader fångar upp ljud och att ljudet kan bli förstärkt på sin väg genom byggnaden. D.v.s. huset kan komma att fungera som en resonanslåda. Det låter inte så värst lockande! Så vad finns då för åtgärder att vidta?

Åtgärder på ditt hus vid buller

Först och främst ska verksamhetsutövaren vidta åtgärder på vindkraftverken för att dämpa ljudet. Men om det inte fungerar så är nästa åtgärd att ljudisolera huset med tilläggisolering och isolerglas. Utifrån ett byggnadsvårdsperspektiv är det lite raka motsatsen till de åtgärder man vill göra på sitt hus från tex 1700, 1800 och tidigt 1900-tal. Tilläggsisolering påverkar proportionerna på huset och kulturvärdet. Skulle huset dessutom ha kvar sina originalfönster, gamla blåsta glas med liv och rörelse, så skulle byggnadsvårdaren nästintill hellre offra en kroppsdel än byta ut dessa glas.

Regna hembygdsgård

Vi säger dock att jag som husägare kommer känna mig nödgad att vidta dessa åtgärder för att kunna bo kvar. Kommer jag då kunna ställa krav på att den gamla kilsågade ytterpanelen och de gamla knutbrädorna plockas ner försiktigt för att möjliggöra återanvändning till den nya fasaden? Exempelvis är knutbräderorna på vårt hus, enligt snickare vi haft på besök, mer än 100 år gamla. Kommer jag som husägare, till ett timmerhus med självdrag, kunna kräva att isolermaterialet för tilläggsisoleringen är diffusionsöppet så huset kan fortsätta andas? Ett sådant krav skulle ju kosta verksamhetsutövaren mer än t.ex. glasull? Gällande de gamla fönstren så fyller även de en viktig funktion i ett gammalt hus med självdrag. Men kommer jag som husägare åtminstone kunna kräva att bara glaset byts ut? Dessa kan jag ju ändå spara för en återinstallation i framtiden. Eller kommer jag åka på att byta ut både karm och bågar?

Men oavsett materialval, hur påverkar en förvanskning och förändring av detta slag husets kulturvärde och vad gör det med vårt kulturarv? Hur många hus handlar det om i och med den storskaliga vindkraftsutbyggnad som är planerad i Sverige? Byggnadsvårdaren inom mig gråter floder av bara tanken.

Vi är alla en del av en större helhet

Företagen som investerar i vindkraft hänvisar ofta till att det är i linje med energimål satta av politiken. Det gör även Holmen när de får frågor från media gällande planerna i norra Östergötland. Holmen har även framfört formuleringar som förmodligen ska visa på något typ av hänsynstagande för boende och övriga som är berörda av deras planer.

Vi har stor respekt för att det finns olika uppfattningar och önskemål om detaljerna i vindkraftsplanerna och att ansökningsprocessen är viktig för allmänheten i Norrköping och Finspång. Samtidigt är det svårt att både bygga vindkraft och anpassa sig till alla önskemål.

Norrköpings tidningar, Holmens vindkraft – en del av lösningen på klimathotet, 24 mars 2021

Men här måste jag faktiskt protestera. Sedan offentliggörandet av vindkraftsplanerna har i alla fall inte vi boende i området Högsjön fått ett enda brev hem med information om status för ansökningsprocessen. Visst det har varit debatt- och nyhetsartiklar i tidningarna och Holmen har uppdaterat sin hemsida. Holmen har även via dessa kanaler meddelat att de kommer minska antalet verk p.g.a. invändningar från försvarsmakten. Men hur detta minskade antal påverkar tidigare exempellayout framgår inte. Jag tycker personligen att den som vänt upp och ner på vår tillvaro borde ha ansvar för att hålla oss uppdaterade med riktad information om förändringar i planen? Så att Holmen skulle ha respekt för att ansökningsprocessen är viktig för oss som är berörda eller att de på något sätt försökt tillgodose önskemål från oss boende är inte något jag känt av. Tvärt om!

Är det min mark, din mark eller kanske rent av vår mark?

Men apropå de där debatt- och nyhetsartiklarna, som jag ju faktiskt har läst eftersom det är enda stället vi får någon typ av uppdatering. Så tycker jag mig kunna utläsa en intressant vinkling i Holmens argumentation. Sedan samrådet i oktober 2020 hänvisar de direkt och/eller indirekt till att det är ”vår mark” och att de avser att ansöka om tillstånd för vindkraft på ”egen mark”. Som exempel kan vi ta uttalande från Holmen i en NT-artikel den 24 mars 2021, i P4:as direktsändningen om vindkraftsplanerna från Igelfors den 24 mars 2021 samt på Holmens webbsida.

Att det är Holmens mark är inget jag ifrågasätter. Självfallet är det så! Men får man göra vad man vill bara för att det är ens egen mark?

Helheten inkluderar även Holmen!

Om vi tar mig och Rickard som exempel så får inte vi göra vad vi vill med vårt hus trots att vi äger både huset och marken. Vi behöver ansöka om både marklov och bygglov vid större ut- eller tillbyggnad. Detta eftersom vårt lilla hus, precis som allt annat, är en del av en större helhet. Installerar vi ett icke godkänt avlopp finns en risk att vårt avloppsvatten förorenar miljön och omgivningarna vilket kan få en negativ påverkan på djur, växtlighet, dricksvatten etc. Om vi byggde ett vattenlekland i trädgården så skulle det ha en tendens att förstöra landskapsbilden. Dessutom skulle det vara störande för andra kringboende. Om vi hade ägt ett K-märkt hus så hade vi också förbundit oss till att förvalta det huset för att även nästkommande ägare och generationer ska ha möjlighet att ta del av byggnaden.

Kulturarv - en gammal husgrund vid Vargnäset.
En av de gamla stengrunderna vid Vargnäset, enligt Skogsstyrelsen en utpekad fornlämning i det tänkta vindkraftområdet Högsjön.

Så om vi boende ute i skogarna inte kan göra vad vi vill med och på våra ägor, varför skulle markägare likt Holmen kunna göra vad de vill? Deras mark är ju också en del av en större helhet. Den marken är viktig för djur-, fågel- och växtfaunan samt ekosystemet. Det är friluftsområden för bär- och svampplockning och diverse aktiviteter som jakt, orientering, cykling och joggingturer. Holmens mark inrymmer, eller omringar, även en del av Sveriges kulturarv i form av befintliga torp och gårdar som fungerar som permanentboende och sommarbostäder. Dessutom rester från det liv som en gång var och som lämnat spår i vårt landskap i form av kulturmiljöer och fornlämningar. Att Holmen utifrån det läget använder argument likt ”det är vår mark” för att, vad det verkar, försvara sina planer när de får frågor och mothugg känns inte så respektfullt eller hänsynstagande.

Den gången när vi trodde botten var nådd…

Uttalande från Holmen till Norrköpings tidningar, som jag återgav som citat längre upp i texten, är dock intressant, eller snarare skrattretande, utifrån ett ytterligare perspektiv. För även om det råder tystnad från företaget gällande status för de tidigare vindkraftsplanerna så har Holmen varit desto mer flitig i att presentera nya planer för ett ytterligare potentiellt vindkraftsområde. Denna gång ett område mellan Lotorp och Regna. Kartan nedan med de blå områdena är hämtad från Holmens webbplats.

Karta (in-zoomad) publicerad på Holmens webbsida.

Förutom Holmen finns även ytterligare kreativa markinnehavare här i norra Östergötland. För när vi boende vid årsskiftet 2020/2021 någotsånär hämtat andan efter offentliggörandet av parkerna, Högsjön-Klintaberg-Skybygget samt det nya området mellan Lotorp och Regna, visade det sig att det även finns planer på tre ytterligare vindkraftparker i vårt närområde.

Utredningsområde i Rejmyre, Regna och Brevens Bruk

Ett område ligger i skogarna kring Rejmyre där företaget Eolus avser att bygga vindkraft. I början av sommaren bjöd även företaget Stena Renewable in till tidig dialog gällande två utredningsområden på mark upplåten av Brevens Bruk och Boo Egendom. Det första området ligger väster om Regna, utredningsområdet kallas Mörtsjö, där 25-35 snurror är planerade. Det andra området, som består av två parker, ligger vid Brevens Bruk och utredningsområdet kallas Pjunkeberg.

Alla dess områden har kulturhistoriskt intressanta miljöer eller höga naturvärden. En av parkerna i Brevens Bruk sträcker sig exempelvis in i ett befintligt naturreservatet, Brevens tallskogar. Regna är en socken med anor från 1300-talet och i kyrkbyn finns historiska byggnader samt även de med byggnadsminnesförklaring. Kyrkomiljön ingår även i Regnaholm som är ett område med fina kulturmiljöer och höga naturvärden. Ytterligare en sak som är anmärkningsvärd med dessa utpekade vindkraftområden är att de inte rimmar med Finspåns kommuns översiktsplan, kap 4, och de mål som kommunen har satt till år 2035.

Regna kyrka, uppförd 1914-1915, foto taget september 2021.

God samhällsplanering ska främja en hållbar livsmiljö!

Totalt är det alltså SJU utpekade områden i norra Östergötland som är potentiella för vindkraft. Att olika företag bjuder in till dialog om etablering av vindkraft lite överallt i vårt närområde känns inte särskilt genomtänkt. Men dessutom förefaller det vara så att företagen som planerar dessa parker inte lagt särskilt mycket tid på att fundera på om deras planer är förenliga med andra befintliga fastslagna planer och mål.

Är det verkligen meningen att alla dessa parker ska bli verklighet? Om svaret är nej, varför har Sverige en ansökningsprocess för vindkraft som medför att människor oroas i onödan? Om svaret är ja, vart i h…vete är riskanalysen, åtgärdsplanen, hänsynstagandet och helhetsperspektivet? Den där samhällsplaneringen som ska främja en hållbar livsmiljö som regering pratar om i sin nationella strategi, vart är den någonstans?


Regeringen anser även att en viktig förutsättning för en hållbar utveckling i hela landet är att städer, tätorter samt gles- och landsbygder planeras för att skapa goda livs- och boendemiljöer. Ett utbud av attraktiva bostäder är en viktig faktor för att såväl städer och tätorter som gles- och landsbygder ska kunna utvecklas genom att attrahera och bibehålla kompetenser och företag. Regeringen anser därmed att en prioritering bör vara god samhällsplanering.

Regeringens skrivelse 2020/21:133, sid 28

Är levande landsbygd och kulturarv förenlig med vindkraft?

Nu kanske någon tänker att ”måste allt verkligen vara så negativt? Folk kanske inte alls kommer fly landsbygden. Det kanske rent av inte blir några vindsnurror. Ta det lugnt, ingenting är ju klart än!”

Jag önskar jag kunde ta det lugnt, sitta still i båten och låta ansöknings- och beslutsprocessen ha sin gång. För visst kan det bli så att människor inte alls kommer flytta och vi kanske inte alls kommer få en avfolkad landsbygd. Det finns sådana exempel. Borgvattnet är ett sådant även om alla i samhället är långt från eniga. Vissa boende anser dock att vindkraftsetableringen medfört att samhället har fått nytt liv. Man har fått bredband, skolskjutsen har åter börjat gå, nya vägar har tillkommit och invånarantalet har ökat. I alla fall om man ska tro artikeln i aftonbladet som jag länkar till här. Så visst, det kanske kan medföra positiva effekter. MEN just detta kanske medför att jag inte kan ta det lugnt. För det är just det, att inget är klart, allt är högst oklart.

Hela ansökningsprocessen från början till slut är diffus. För kan vi verkligen lita på att alla infallsvinklar vägs in. Att hälsoeffekterna för oss människor och riskerna för fåglar, djur och natur är kartlagda med en åtgärdsplan som följd. Att placeringen av vindsnurrorna är baserad på en översiktsplan där man tagit hänsyn till befintlig historisk bebyggelse, bruks- och kulturmiljöer etc. Eller att slagorden ”levande landsbygd”, som politiker så gärna slänger sig med vid val, fått vara tongivande i planeringen. Att underlagen inför beslut är objektiva och att besluten fattas utifrån ett helhetsperspektiv. Jag är inte säker på att så är fallet!

Minnesmärken för att vi ska minnas

I Vargnäset finns två minnesskyltar som märker ut platsen. De berör mig djupt varje gång jag läser dem. Den ena är vit och står precis vid grunden vid torpruinen. Den andra minnesskylten står lite längre bort från boplatsen men den har de mest tänkvärda orden:

Vargnäset

Sista brukaren avflyttades 1952

Till minne och hedrande av gångens tids odlargärning och skogsbebyggelse

Vörda minnet – Vårda platsen

Fiskeby AB 1964

Kulturarv - minnesskyllt vid Vargnäset.
Minnesskylt för Vargnäset

Exempel på synonymer till vörda är högakta, hedra, ära, visa aktning och respektera. Fiskeby AB är dock borta sedan länge, det företaget köpte Holmen upp på 80-talet. Enligt Holmens exempellayout i samrådsunderlaget för Högsjön avser de nu även att anlägga en vindsnurra precis bredvid denna plats.

Vad blev kvar, vad lämnar vi efter oss

Den verklighet jag, samt övriga berörda av vindkraftsplanerna i norra Östergötland, lever i medför viss negativ sinnesstämning. Jag är nämligen övertygad om att en icke reglerad och dåligt planerad vindkraftsutbyggnad är en direkt motpol till målsättningen om en levande landsbygd och bevarandet av vårt kulturarv. Och om ingen plan finns. Om det värsta tänkbara scenariot blir vår verklighet? Vad gör vi då och vad har vi kvar?

Det finns säkerligen de som efter att ha läst detta inlägg vill påpeka att om kulturarv är ”alla materiella och immateriella uttryck för mänsklig påverkan” så kommer ju vindkraft också vara en del av vårt kulturarv framöver. Jag är beredd att hålla med. Men då är vi framme vid kanske den viktigaste frågan i detta sammanhang ”vad vill vi lämna efter oss till kommande generationer?” En avfolkad landsbygd med utarmat fågel och djurliv. Ett industrilandskap i ett kargt landskap utan skog. En öde landsbygd där inte ens minnesmärken från tidigare kultur- och fornlämningar finns kvar.

Jag är även fullt medveten om att vindkraftförespråkarna som motargument sannolikt skulle säga att vi utan vindkraft inte kommer klara miljö- och utsläppsmålen. Att om vi inte gör något kommer nästkommande generation behöva gå runt med syrgasmask p.g.a. alla utsläpp. En sådan argumentation är jag dock inte intresserad av att delta i. För mig handlar det inte om det ena eller andra. Jag är ingen klimatförnekare. Jag tror däremot att om vi tänker ett varv till och utifrån ett helhetsperspektiv besvarar frågan ”vad vill vi lämna efter oss”, så är inte vindkraft lösningen på vårt energibehov. I alla fall inte med den teknik vindenergin utvinns genom idag.

Därför tror jag att om vi vill ha en levande landsbygd, och ett fortsatt rikt kulturarv, så behöver fler boende på landsbygden höja sina röster. Så har du kapaciteten och förmågan – Res dig! Gör din röst hörd!

Vörda minnet – Vårda platsen

Jag vill även ödmjukt be beslutande instanser att tänka ett varv till. För vad händer när förutsättningarna och förväntningarna för de boende inte är fastslagna? Det medför tvivel, osäkerhet och rädsla för vad som komma skall och detta riskerar att få negativ påverkan på landsbygden. Om utbyggnaden dessutom inte är ordentligt planerad där man tar hänsyn till alla de byggnader, miljöer och omgivningar som ryms inom vårt kulturarv. Vad har vi då kvar i slutändan, när målet för 100% förnybar el är uppfylld 2040?

Kan ni, beslutande instanser, garantera att ett beslut för vindkrafts-etablering i norra Östergötland, eller på annan ort i Sverige, inte kommer äventyra vår landsbygd och vårt kulturarv? Kan ni garantera att besluten fattas utifrån ett helhetsperspektiv med genomförda riskanalyser och åtgärdsplaner som grund? Om det finns minsta tvivel kring ovan, vänligen anamma försiktighetsprincipen vid kommande beslut!

Vörda minnet – Vårda platsen


1 kommentar

Lars Wallström · 12 september, 2021 kl. 21:36

Tack Hannah för att du skriver och beskriver det vi alla känner och tänker som nu är drabbade av dessa vansinniga planer med vindkraftsindustri.

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *