Mitt tidigaste fågelminne är när jag som barn går genom kohagen en sen sommarkväll för att bada i ån. Allt är stilla, det doftar sommar. Solen är på väg ner men luften är ändå varm och det enda jag hör är koltrastens sång. Den upplevelsen är grunden till varför koltrasten idag är min favoritfågel. Varför jag idag, i vuxen ålder, kan bli rörd till tårar av koltrastens sång när jag sitter på farstubron till Holmsjöhult på sommarkvällarna. Holmens planer att anlägga tre vindkraftparker i norra Östergötland riskerar dock att medföra att framtida generationer berövas upplevelser likt den jag hade som barn. Holmens planer riskerar även att leda till att jag i framtiden inte kommer kunna njuta av koltrasen på sommarkvällarna. Det förra inlägget handlade om vindkraftens påverkan på boendemiljö och hälsa för oss människor. Men det finns ytterligare infallsvinklar. Det finns andra boende i skogarna, mossarna och sjöarna som också bör få komma till tals. Detta är del 2 i bloggserien om Holmens planer på att anlägga vindkraftparker i området Högsjön och norra Östergötland. I detta inlägg är fokus vindkraft och dess påverkan på djur och fladermöss.
Växtriket, skogen, sjöarna och våtmarkerna är en förutsättning för djur- och fågelliv. På samma sätt som djur och fåglar bidrar till växtriket, skogen, sjöarna och våtmarkerna. Det är ett utbyte och det är svårt att skriva om det ena utan att nämna det andra. Det är denna symbios som är naturen.
I Holmens samrådsunderlag, som är själva grundorsaken till att jag skriver detta inlägga, har man dock gjort en uppdelning mellan å ena sidan naturvärden, i form av skogar, sjöar, våtmarker och å andra sidan fågelliv och andra skyddade arter. Jag kommer därför följa samma uppdelning. Men även om detta inlägg är tillskrivet fåglarna och fladdermöss är även övriga naturvärden i området betydelsefulla för inlägget. För det är ett ekosystem, det är en symbios. Fåglarna och fladdermössen finns här för att förutsättningarna är de rätta, än så länge i alla fall.
Att leva med djur och natur i harmoni
Jag och Rickard betraktar oss som trogna natur- och miljövänner. Under de 7 år vi haft Holmsjöhult, har vi varit fascinerade över djur- och fågellivet här. Något jag även skrivit om i ett par tidigare blogginlägg under temat Naturen inpå knuten. Det är för oss en ynnest att få bo och leva så nära inpå skogen. Att dagligen få ta del av det som en, i stort sett, orörd natur kan erbjuda. Vi har enda sedan vi började göra upp planer för vårt blivande hem i Holmsjöhult haft som ambition att leva tillsammans med djuren och fåglarna. Det är vi som gästar deras mark, inte tvärt om och vi är bara en del av husets, trädgårdens och skogens invånare.
När ens hem och trädgård är ett boendekollektiv
Runt Holmsjöhult finns liv, stora som små, och här följer ett axplock av våra djurmöten från vardagen. Hjortarna tex är ett stående inslag hos oss året runt vilket jag även skrivit om i ett tidigare inlägg. Det är dock, än så länge, ett exempel på misslyckat försök till samspel. För trots ansträngningar från min sida så betraktar de obarmhärtigt hela trädgården som ett smörgåsbord. Men vi jobbar på saken, kanske borde bjuda in hjortarna till samrådsmöte för att diskutera förhållningsregler 🙂

Vi har även små vardagliga inslag exempelvis när Rickard klipper gräset, ja jag erkänner, det är han som klipper 🙂 Flertalet gånger har han närapå vippat med gräsklipparen då han hastigt väjt för paddor som korsat hans framfart. Vi har även en robotklippare men den får endast rulla dagtid och absolut inte under kvällen/natten/gryningen.
En fladdrande del av vårt kollektiv
I Holmsjöhult har vi även mycket fladdermöss, eventuellt tre olika sorter (brun långöra vilket är den på filmsnutten nedan, vattenfladdermus och nordisk fladdermus). Brun långöra bor på vinden och det har medfört lite huvudbry inför den kommande tilläggsisoleringen. För hur ska vi kunna tilläggsisolera utan att störa vår inneboende koloni? Den lösning vi kommit fram till är att tilläggisoleringen helt enkelt få ske kvällstid när fladdermössen är ute och flyger. Vi har dock ännu inte presenterat denna lösning för snickaren 🙂 och kommer även samråda med Länsstyrelsen före tilläggsisoleringen.
Som en fågelbur fast utan bur
Våren är den årstid vi uppskattar och längtar till mest här i Holmsjöhult. Det absoluta bästa vårtecknet är när alla flyttfåglar återvänder och vårsången sätter igång. Varje vår har jag återkommande telefonsamtal med pappa där jag berättar om senaste fågelstrecket som flög över huset, att kanadagässen åter anlänt till sjön, att bofinken sjunger, tranorna trumpetar på ängen, att sädesärlorna, tornseglarna och ladusvalorna har hittat tillbaka och att svartvita flugsnapparen åter flyttat in i holken i päronträdet.
Kanadagässen som varje år återkommer till sjön är även ett väldigt trevligt inslag i vår vardag. Några par sover i sjön men gör även dagsturer. De som gör dagsturer trumpetar alltid glatt när de flyger över gården och de kommer alltid tillbaka runt halvåtta på kvällen. Jag svär på att de med sitt trumpetande på kvällen säger: ”Hej, nu är vi tillbaka!”.

För ett par år sedan började vi även vintermata småfåglarna. Det första året var de väldigt skygga. Men med åren har de vant sig vid oss. Så nu när vi fyller på fågelbordet sitter de kvar i trädet och tjattrar i väntan på servering. Varje vinter har även antalet arter ökat vid fågelbordet. Förutom tillfälliga besökare som grönsiska och steglits. Har vi numera dagligen besök av: domherre, nötväcka, blåmes, talltita och/eller entita, svartmes, större hackspett, nötskrika och så självklart talgoxe. Tror faktiskt vi huserar norra Östergötlands talgoxebestånd här i Holmsjöhult.
Är man stark måste man vara snäll
Grunden till det samspel Rickard och jag försöker uppnå med djur- och fågelliv kan sammanfattas med det klassiska citatet från Bamse: ”är man stark måste man vara snäll”. Vi människor har, i och med vårt intellekt, ett ansvar för att inte missbruka vårt övertag eller förmåga. När jag tänker efter så genomsyrar vår ”trosuppfattning” faktiskt det mesta vi företar oss, stort som smått.

När vi själva har som ambition att inte störa naturen, att värna om djuren och fåglarna. Så kan nog var och en förstå den känsla av sorg som infann sig när Holmens planer blev kända och vi dessutom fick kunskap om påverkan från vindkraft på fladdermöss och fåglar.
Vindkraft – regelverk gällande fladdermöss och fåglar
I det förra blogginlägget berättade jag att vi inför samrådsmötet, som Holmen hade bjudit in till i oktober 2020, studerade ämnet vindkraft till sent in på kvällarna. Under den inläsningen blev det även naturligt att läsa om regelverk och vindkraftens påverkan på fladdermöss och fåglar. Området om fåglar och andra skyddade arter är enormt stort. Men jag har försökt sammanfatta ramarna för det regelverk och som finns.
Artskyddsförordningen och fågeldirektivet
Det finns 19 fladdermusarter i Sverige och alla är skyddade av artskyddsförordningen. På Naturvårdsverket webbplats framgår att ”Det är förbjudet att fånga, döda eller flytta fladdermöss och man får inte heller förstöra deras boplatser.” Fladdermössen är även skyddade av EU-konventionen, Eurobats.
För fåglarna finns det lagstiftning och reglering på EU-nivå, nationell och lokal nivå och det pågår ett aktivt arbete för att bevara olika arter. Art- och habitatdirektivet är ett EU-direktiv med målet att uppnå hållbar utveckling och främja den biologiska mångfalden inom Europa. Sveriges ansvar kopplat till EU-direktivet är reglerat via fågeldirektivet som pekar ut de fåglar som Sverige förbundit sig att skydda. Exempel på skyddsvärda arter i fågeldirektivet och som även finns i området Högsjön är kungsörn, havsörn, brun kärrhök, fiskgjuse, sparvuggla, sångsvan, trana, tjäder, orre, gök, spillkråka.

Vindkraft och Natura 2000-område i Sverige
För att EU-målet i art- och habitatdirektivet ska uppnås har alla EU-länder fått i uppgift att utse så kallade Natura 2000-områden. I Sverige har Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning, som riktar sig Sveriges länsstyrelser, för framtagande av bevarandeplan för svenska Natura 2000-omåden.

På Energimyndighetens webbplats om vindkraft framgår att det före vindkraftetablering ”krävs god kännedom om vilka fåglar som använder området eller om det utgör en viktig rastplats eller betydande flyttstråk”. Myndigheten förespråkar att fågelbeståndet inventeras under minst två häckningssäsonger före vindkraftetablering och att känsliga områden ska undvikas.
Fågelskyddsområden och områden i dess närhet samt andra viktiga områden för rast- och födosök, häckning och övervintring bör undvikas vid vindkraftsetablering. Områden som är extra känsliga är de särskilda skyddsområdena (SPA) enligt fågeldirektivet (direktiv 79/409/EEG) som ingår i det europeiska ekologiska nätverket Natura 2000.
Energimyndigheten, Fåglar och fladdermöss
Gällande fladdermöss förespråkar Energimyndigheten att man tidigt undersöker/inventerar området för att bedöma riskerna. Man avråder från etablering av vindkraft vid sydkusten pga fladdermusens flyttstråk. Men myndigheten menar att det även är mindre lämpligt att etablera vindkraft i områden som regelbundet erbjuder mycket föda, tex vid sjöar och våtmarker.
Stora mossen – Natura 2000 nära vindpark Högsjön
Stora mossen, Östergötlands tredje största mosse, är ett myr- och våtmarksområde och utpekat Natura 2000-område. Mossen ligger precis utanför det område som Holmen pekat ut som utredningsområde för vindkraftparken Högsjön. Länsstyrelsen i Östergötland har utifrån Naturvårdsverkets vägledning tagit fram en bevarandeplan för området (Stora Mossen (Igelfors) SE0230374). Förutom de höga naturvärden mossen har, samt kringliggande områden, är området även viktigt för djur och flera olika fågelarter för häckning, föda och rast/vila för flyttstråk. Fågelarterna orre, trana, fiskljuse och spillkråka har en särskild bevarandestatus i och omkring området.

Fågelbeståndet i och kring Stora mossen
Enligt bevarandeplanen var det ett par år sedan man genomförde fältstudier i Stora mossen eller omgivningarna så statusen för spillkråka, fiskgjuse och trana är oklar. Men man vet att det förekommer årliga orrspel på myren. Tidigare inventeringar har dock visat att ett stort antal olika arter häckar på myren eller i omgivningarna. Exempelvis enkelbeckasin, ljungpipare och ängspiplärka, trana, gräsand, knipa, ormvråk, grönbena, skogsduva, ringduva, gök, buskskvätta, törnskata, hämpling, spillkråka, tofsvipa och skogssnäppa.

Vi som bor i området vet dock att alla de fyra arterna med särskild bevarandestatus fortfarande lever i dessa omgivningar och förutom dem flera av de arter som Länsstyrelsen tidigare dokumenterat. Exempelvis spillkråkan, en hackspettsort, som ofta besöker oss i Holmsjöhult. Fågeln är lite komisk för den verkar inte kunna flyga utan att föra ett jäkla liv. När den sen sätter sig gapar den som en mistlur. Men en annan intressant sak med spillkråkan är att den är en nyckelart i skogsekosystemet. Den producerar nämligen årligen ett stort antal bohål som större hålhäckande fåglar och däggdjur återanvänder. Exempelvis knipa, skogsduva, uggla, ekorre och fladdermus vilket också är arter som finns i området.

”Då lever man till hundra procent”
För den som vill läsa mer om mossen och dess betydelse för djur och fågelliv kan jag verkligen rekommendera Alice Lewys reportage ”Då lever man till hundra procent”. Reportaget är baserad på en intervju med naturromantikern och naturkämpen Gunnar Ljunggren och berättar på ett levande sätt om mossens naturvärde. Gunnar har även varit snäll och bidragit med flera vackra fågelfoton till detta inlägg, bla de med orrspel och trandans på mossen.

Vindkraft – dess påverkan på fågellivet och fladdermöss
Men hur påverkar då vindkraft fladdermöss och fåglar? Man brukar prata om tre typer av påverkan. Indirekt påverkan: fåglarnas och fladdermössens livsmiljö (habitat) påverkas med konsekvensen att de väljer att häcka, leta föda och vila på andra platser. Detta kommer jag dock återkomma till i ett senare inlägg om vindkraft och dess påverkan på skogar, sjöar och våtmarker. Barriäreffekt: vindkraftverken blir ett hinder för fåglarna som de måste ta sig runt/förbi och de tvingas flyga längre sträcka än tidigare. Direkt påverkan: fåglar/fladdermöss ändrar beteende eller omkommer.
Vindkraft – direkt påverkan och skyddsåtgärder
Det finns många olika rapporter och studier gällande vindkraft och dess påverkan på fågelliv och fladdermöss. Men precis som när jag och Rickard läste på om boendemiljö upptäckte vi att det är svårt att hitta tillförlitlig information och forskningen visar ofta på olika resultat. Det finns dock en syntesrapport, Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss, som är sammanställd av Vindval, ett program inom Naturvårdsverket som finansieras av Energimyndigheten. Rapporten är från 2017 och är en samling av de forskningsresultat och erfarenheter som fanns då, nationellt samt internationellt, gällande vindkraftens effekter. Vindval har av vindkraftmotståndare kritiserats för att vara partiska. Men jag vill ändå påstå att denna rapport är objektiv och jag upplever att forskarna bakom rapporten är noga med att inte dra slutsatser såvida dessa inte kan stödjas av säkerställd fakta/statistik.
Rapporten är omfattande men nedan återges 8 slutsatser, som forskarna lyfter, vilka jag anser vara särskilt intressanta och relevanta för vindparkerna i norra Östergötland.
1. Kunskapen om vindkraft och dess påverkan på fladdermöss och fåglar behöver bli bättre.
En viktig slutsats är att det finns få jämförbara svenska studier och det saknas forskning inom området. Därför behöver metodiken för fågel- och artinventeringar före och efter vindkraftsetablering standardiseras. Dessutom förespråkar forskarna att inventering bör ske under en flerårsperiod innan etablering. Detta för att uppnå god kännedom om förutsättningarna är lämpliga och för senare uppföljning.
2. Vindkraft medför beteendeförändringar hos fåglarna.
Det är fastslaget att vindkraft medför beteendeförändringar hos fåglar. Det finns bla en studie som visar att vindkraftverkens lågfrekventa ljud medför negativ påverkan hos vissa fågelarter. Men forskarna anser att det behövs fler och mer likvärdiga studier för att kunna dra slutsatser gällande generell beteendepåverkan eftersom många olika faktorer spelar in tex miljö, område, fågelart osv. Gäss, svanar och tranor, är typiska fågelarter som undviker vindkraftverken, dvs de söker sig från verken för att söka föda och häcka. Studier har dock visat att undvikandebeteendet avtar under häckningssäsong. Barriäreffekten medför att fåglarna ändrar sina flygrutter vilket också kan ses som en beteendeförändring.

3. Vindkraft är generellt ett större problem för fladdermöss än för fåglar.
Studier för påverkan på fladdermöss är lite av en mörk fläck. Ny forskning har dock visat att vindkraft har en större påverkan på fladdermöss än vad man tidigare trott. I värsta fall har vindkraften redan påverkat beståndet för vissa arter, främst de som jagar insekter ovanför trädtopparna och högre. Fladdermushonan får endast en unge per år och påverkan på beståndet är kopplad till fladdermössens populationsstorlek och dess låga reproduktionstakt. Dvs. de avlider i för hög takt i förhållande till vad de hinner föröka sig. Detsamma gäller de fågelarter där man kunnat se störst påverkan.
En ytterligare faktor som forskarna konstaterat är att vindkraftverken drar till sig insekter och därmed även fladdermössen i jakt på föda. I rapporten avråder man därför från fasadbelysning på vindkraftverken eftersom det lockar insekter.
4. Vindkraft medför att fåglar och fladdermöss dör.
De allra flesta fåglar som dödas av vindkraft är småfåglar. Svalor och seglare är särskilt utsatta eftersom de dras till verken i jakt på insekter. Men pga deras reproduktionstakt påverkar inte den ökade dödligheten beståndens livskraft. Rovfåglar, måsar, trutar, och hönsfåglar omkommer i högre omfattning än förväntat i förhållande till arternas populationsstorlekar. Generella beräkningar, dvs baserat på alla verk bortsett ifrån höjd, placering och fågelarter, visar att ett vindkraftverk i snitt dödar 5-10 fåglar per år i Europa. Ett verk med sämre placering, sett från fåglarnas perspektiv, kan orsaka upp till 60 döda fåglar per år.

Dödligheten bland fladdermöss är oklar men undersökningar gjorda i Europa och Nordamerika visar en dödlighet på 10–15 fladdermöss per år och verk. Fladdermössen omkommer genom att de träffas av rotorbladen eller får inre blödningar på grund av kraftiga tryckfall när rotorbladen sveper förbi.
5. Vindkraftverkens höjd och placering är av betydelse för antal omkomna fåglar och fladdermöss.
Höjden är av stor betydelse för hur många fåglar och fladdermöss som omkommer. Ett högre vindkraftverk dödar fler individer men även antal verk har betydelse. Så eftersom det behövs fler låga verk för att uppnå önskad energi kan man minska dödligheten per anläggning genom att byta ut befintliga låga verk till höga. Även platsen har stor betydelse för antal fåglar som avlider. En studie gjord i en vindkraftpark på Näsudden Gotland, som är ett fågelrikt område, har en mycket högre dödlighet per verk än genomsnittet. Verken där är 125 meter höga och ett sådant vindkraftverk orsakar ca 37,4 döda fåglar i genomsnitt per år.
Miljön där vindkraftverken står är av betydelse för hur många fåglar som dödas och allra högst dödlighet har funnits i anslutning till våta miljöer, såsom vid Näsudden.
Naturvårdsverket, Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss, sid 8
6. Det saknas tillfredsställande tekniska lösningar för att minska dödligheten bland fåglar.
Den tekniska lösningen för att minska dödligheten hos fladdermöss är så kallad ”bat mode” vilket forskarna i rapporten förespråkar som åtgärd. Lösningen innebär att vindkraftverket står stilla när fladdermusen är som mest aktiv. Det finns även en liknande lösning för fåglar men forskarna ser inte det som en bra åtgärd i Sverige. Det pågår utveckling för tekniska skyddsåtgärder men idag finns inget tillräckligt tillfredsställande system för fåglar.

7. Skyddszoner minskar dödligheten bland fåglar.
Skyddszoner innebär att vindkraftverk inte ska placeras inom ett visst avstånd från boplats. Skyddszonens utformning varierar dock mellan fågelarterna och dess rörelse- och beteendemönster. Kungsörn och havsörn exempelvis behöver en skyddszon på 2-3 km från boplatsen till vindkraftverk för att vara verkningsfull. Fiskgjusen behöver dock en skyddszon på 1 km från boplatser + 1 km bred och 5 km lång fri passage (flygkorridor) från bo till aktuella fiskevatten. För måsar, trutar och tärnor förespråkar forskarna ett skyddsavstånd på 1 km för kolonier med minst tio häckande par.
8. Anlägg inte vindkraft i områden med rikt fågelliv
Forskarna är dock tydliga med att skyddszoner inte är tillräckligt som åtgärd för att bevara eller skapa livskraftiga bestånd. Den bästa åtgärden, för att minska dödligheten och övrig negativ påverkan, är att inte bygga vindkraft i områden med rikt fågelliv.
Åtgärder för att minska negativ påverkan på fåglar från vindkraft handlar fortfarande i första hand om att undvika att bygga vindkraftverk på särskilt fågelrika platser, speciellt sådana som används under häckning, övervintring eller rastning under flyttningen. Det handlar också om närområden kring förekomster, häcknings- eller boplatser av arter och grupper av fåglar som visats löpa högre risker för negativ påverkan från vindkraft. Exempel på sådana är större rovfåglar.
Naturvårdsverket, Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss, sid 9.
Vindkraft ett snurrande experiment – egna reflektioner kring påverkansfaktorer
Ovan information är bara en bråkdel av all intressant fakta som finns i rapporten men dessa punkter ger ändå en inramning till den nya kunskap jag och Rickard bar med oss när vi läste Holmens samrådsunderlag. Informationen att det saknas forskning medförde dock en större oro än vi haft tidigare med tanke på dagens höga utbyggnadstakt av vindkraft. Vindkraftverken medför ju även andra förändringar, tex hinderljus som lyser upp om natten. Hur påverkar det fladdermöss och andra nattaktiva djur och fåglar, tex ugglor? Studier kring påverkan på ugglor saknas helt idag enligt syntesrapporten.

Slutsatsen att högre vindkraftverk resulterar i färre antal verk och därmed minskar antalet omkomna fåglar kan såklart vara en bra åtgärd. Men det förutsätter att det finns verk att byta ut. Här i norra Östergötland har vi inga vindkraftverk. Fågeldödligheten, orsakad av vindkraft, kommer därmed oundvikligt öka från dagens siffra 0.
För att få perspektiv gjorde vi en räkneövning baserad på Näsuddens statistik som är fågeltätt och ligger vid vatten/våtmark precis som Högsjön. Enligt statistiken från Näsudden, 37,4 döda fåglar per verk och år, skulle det innebära 635 döda fåglar i området Högsjön per år. Men då är Näsuddens verk lägre, 125 meter höga, och i rapporten är forskarna tydliga med att högre verk medför högre dödlighet. Vindkraftverken i denna park är planerade att bli 290 meter höga så vad dessa extra 165 meter medför i dödlighet vet vi inte. Lite väl intressant och magstarkt experiment för min smak.
Sunt förnuft
Vår oro dämpades dock något av slutsatsen att vindkraft inte bör anläggas i fågelrika områden. Det är sunt förnuft, någon annan slutsats hade ju varit vansinnig. Även Energimyndigheten skriver ju att man bör undvika att anlägga vindkraft i eller nära Natura 2000 områden.
Stora mossen må ligga utanför det tänkta parkområdet. Men den mossen, som är Natura 2000-område, med tillhörande omgivningar medför att här är ett rikt fågelliv överlag. Det är inte för inte som talesättet ”fri som en fågel” är myntat. Fågeln vet inte att den fiktiva gränsdragningen för ett reservat innebär att den är fredad innanför strecket. Men att en vingpenna utanför strecket medför att den inte är det. Om man är tragikomiskt lagd kanske man skulle bli road av att människan först arbetar för att bevara en fågel i ett specifikt område enligt olika direktiv och planer. Men sen tar beslut som medför att samma fågel får markant sämre förutsättningar och i värsta fall dör 1 meter därifrån.

Så sammantaget efter att ha läst på om regelverk, påverkansfaktorer och risker för fladdermöss och fåglar hade vi trots allt en känsla av hopp. Det var helt enkelt orimligt att någon kan se detta som en lämplig plats. Holmen bör ju veta vilken artrikedom skogen, sjöarna och våtmarkerna består av. Eller?
Samrådsunderlag – vindkraftpark Högsjön
Samrådsunderlaget inleds med att Holmen planerar att genomföra eller har genomfört ett par fågelinventeringar. Detta för som de själva säger, ”få en så bra bild som möjligt av områdets förutsättningar”. Det låter ju lovande kan man tycka. Det visade sig dock handla om totalt fyra inventeringar: Fågelinventering genomförd under sommaren 2020. Den skulle kompletteras med ”en mer detaljerad naturvärdesinventering” under hösten 2020; Inventering av örnar våren 2020; Häckfågelinventering i maj-juni 2020. Utöver det framgår att Holmen inhämtat utdrag från Artdatabanken.
Holmen hade alltså inte följt rekommendationerna och inventerat under flera häckningssäsonger. Men min spontana tanke när jag läste var ändå att de nu självklart vet att här finns ett rikt fågelliv. Det räcker ju att jag vistas utomhus i trädgården en dag för att jag ska få se/höra flera av de arter som omnämns i fågeldirektivet och/eller bevarandeplanen för Stora mossen.
Holmens bedömning av fågellivet i området Högsjön
Till min förvåning läser jag dock följande:
Sammantaget ger inventeringsresultatet, kombinerat med uppgifter om tidigare fynd, en god bild av områdets fågelliv. Fågelfaunan i området bedöms vara representativ för denna del av landet och kännetecknas av arter knutna till ett skogslandskap med angränsande våtmarker och sjöar. Fågellivet i området bedöms vara magert med tämligen få skyddsvärda arter.
Holmens Samrådsunderlag för vindpark Högsjön, sid 23
När Holmen skriver att ”fågelfaunan i området bedöms vara representativt för denna del av landet” så låter det som något negativt. Vad ska det finnas för fåglar för att det ska vara värt nåt? Strutsar och Flamingo? Sen fortsätter meningen med att faunan ”kännetecknas av arter knutna till ett skogslandskap med angränsande våtmarker och sjöar”. Ja men det är väl inte så konstigt, det är skog, våtmarker och sjöar här. Sista meningen tar dock priset ”Fågellivet i området bedöms vara magert med tämligen få skyddsvärda arter”. Magert….. MAGERT!!!! Vart fasen har de inventerat då, mumindalen?

Holmens bedömning av fågellivet kopplat till våtmarker och sjöar
Helt förvirrad läser jag vidare i samrådsunderlaget.
Förekomster av fåglar knutna till våtmarker och sjöar är magert inom området. Av vadarfåglar kan nämnas skogssnäppa och enkelbeckasin, som kan förväntas fåtaligt med spridda förekomster.
Holmens Samrådsunderlag för vindpark Högsjön, sid 23
Jag fattade ingenting, en tomhet spred sig i kroppen. Vad hände med fiskmåsarna, tranorna, kanadagässen, kniporna och gräsänderna?

Holmens bedömning av fågellivet kopplat till barrskog
Dyster och arg i sinnet läser jag vidare.
Av fåglar knutna till barrskog kan talltita (NT) och tjäder (fågeldirektivet) nämnas. Tjädern noterades på flera ställen inom området men bedöms inte ha en särskilt stark stam. Bortsett från dessa arter noterades få andra arter som kan tyda på skogliga naturvärden. Inga noterbara arter knutna till öppnare marker som t.ex hyggesmark identifierades under fältarbetet.
Holmen Samrådsunderlag för vindpark Högsjön, sid 23
Holmens påstående är helt felaktigt, jag menar vadå ”få andra arter som kan tyda på skogliga naturvärden”! Och vad menar de med att tjädern inte har en stark stam i området. Vad är Holmens definition av stark stam? Enligt fågelintresserade som kan dessa skogar är det gott om tjäder i området.
Holmens bedömning av ugglebeståndet
Så har vi då kommit till den del av Holmens samrådsunderlag som behandlar ugglor och det måste gått fort att skriva.
Inga ugglor noterades under fältinventeringen eller har noterats sedan tidigare.
Holmen Samrådsunderlag för vindpark Högsjön, sid 23
Just formuleringen, att man inte noterat några ugglor, är faktiskt så dum att den är komisk. Men ändå blir jag så ledsen, så ofantligt ledsen. I skogarna här finns definitivt kattuggla och sparvuggla hur har de kunnat missa det? Kattugglan hör vi titt som tätt på kvällarna.
Sommaren 2020 skådades även lappuggla i närområdet Regna/Igelfors. Till råga på allt en lyckad häckning med tre ungar som naturfotografen Olle Nilsson hade lyckan att få fotografera.

Enligt Naturvårdsverket sprider en majoritet av lappungefåglarna ut sig inom en radie av 100 km från boplatsen. Så det är inte omöjligt att vi har fler lappugglor i området. Som ungfågel är arten mindre vacker, den ser ungefär ut som jag själv gjorde efter 5 dagar Bråvallafestival 🙂 . Men som vuxen är lappugglan en otroligt praktfull och majestätisk fågel.
Så det var typ det hela gällande fåglar i Holmens samrådsunderlag. Blev det ett abrupt slut nu kanske? Det tyckte vi också där vi satt som två gapande fågelungar. Vi tittade på varandra, skrollade genom dokumentet igen, men nä, det var allt.
Holmens bedömning av fladdermusbeståndet
Men vad hände med fladdermössen kanske någon nu tänker? Jag har faktiskt inte en jäkla aning är tyvärr svaret. Men det är uppenbart att Holmen inte tagit del av rekommendationerna från Energimyndigheten för de har inte gjort någon inventering på plats i området. Det Holmen bemödat sig med är att göra är vad de kallar en ”Skrivbordsstudie fladdermus hösten 2020”. Men den lilla korta punkten är allt som framgår och i övrigt finns inte ett ord om fladdermöss i underlaget.
Vill man inte veta, så struntar man i att leta
För oss natur- och fågelälskare som bor i och kring området, som dagligen gör observationer och upplever fantastiska fågelmöten, är fågelkapitlet i underlaget mer än nedslående och det har framkallat en tung känsla av maktlöshet. Det är svårt att på ett objektivt sätt förhålla sig och bemöta påståenden likt ”fågellivet är magert” och ”i området finns inga ugglor”. Det blir lätt en pajkastning om vem som ljuger och vem som talar sanning.

Förvisso förnekar inte Holmen att det finns fåglar i området, de säger bara att fågellivet är magert. De säger heller inte att det inte finns några skyddsvärda arter alls, utan de säger att det är få skyddsvärda arter. Men inläsningen av vindkraftens påverkan på fladdermöss och fåglar, tillsammans med samrådsunderlaget, fick mig att vakna eller snarare ryckte mig ur en villfarelse. Jag trodde att vi i Sverige utreder saker och ting ordentligt innan vi presenterar förslag och/eller fattar beslut. Jag trodde att företag som Holmen, med skogsbruk som kärnverksamhet, värnade om djur och natur. De påverkansfaktorer vi läst om, bör ju även Holmen ha vetskap om, trots det planerar de en vindpark här.
Holmen säger förvisso i underlaget att ytterligare inventering ska ske under hösten 2020 och att resultatet från den kommer ingår i kommande miljökonsekvensbeskrivning. Men hur ska jag våga lita på att den inventeringen är korrekt när samrådsunderlaget hittills visat på motsatsen? Det underlag som Holmen presenterat är inte ett underlag där djur/fåglar står i främsta rummet och det har heller inte varit dess syfte. Detta underlag verkar ha tagits fram med ett helt annat mål i sikte.
Som att tala till en vägg
Vid samrådsmötet i oktober försökte jag och Rickard föra en diskussion med Holmens representant för att få veta mer om de inventeringar de ska ha genomfört och riskerna med vindkraft kopplat till fågellivet. Vi försökte framföra våra observationer och att det som står i underlaget faktiskt inte stämmer.

Holmens bidrag till den dialogen var dock inte mycket att hurra för. Det var magert, för att använda Holmens egna uttryck.
”Vi förstår er oro, ja men förändringar är jobbigt; Nej tyvärr kan vi inte berätta om örninventeringen då den är skyddad av rovfågelsdirektivet; Resultatet från höstens inventering är inte klar än men sammanställning pågår i detta nu och den kommer redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen; Jaha har ni fladdermöss, ja de är så söta med sina små klor; Ja om fågelbeståndet nu är av sådan art att det behöver skyddas kommer självklart alla gällande direktiv följas. ”
Utryckta meningar vi fick höra vid Holmens samrådsmöte 2 oktober 2020.
Holmens representant framförde även att vi borde rapportera våra egna observationer till SLU:s artdatabank samt skicka in synpunkter till samrådsunderlaget då Holmen ”väldigt gärna vill ha denna typ av information”. Representanten från Holmen klämde till och med in att ”Holmen är ett varumärke, med en historia som sträcker sig 400 år tillbaka, och vi vill givetvis ta vårt ansvar och har ett anseende att värna om”.
Lyfta på varje sten
Tyvärr är det nog så att Holmens anseende numera är kraftigt utmanat av mindre attraktiva omdömen. Det underlag Holmen presenterade inför samrådet har helt enkelt fött en tvivel och misstro. Det kändes inte som att vi blev tagna på allvar överhuvudtaget. Att i efterhand uppmana oss boende att rapportera till artdatabank och skicka in synpunkter för att upplysa om artrikedom etc. är inte trovärdigt. Det är ju verksamhetsutövaren som har ansvar för att kartlägga förutsättningar vid vindkraftetablering. Om de haft intresse skulle de väl lyft på stenarna själva, redovisat sin inventering och berättat hur den gått till och involverat oss närboende från början. Nu verkar det som att områdets fågel- och artbestånd står och faller med att några tomtar som vi, engagerar sig och rapporterar in några flyttstreck här, kattuggla där, gröngöling hit och havsörn dit? Är det Holmens definition av att ta sitt ansvar?
Den som söker ska finna
Flera med oss delar dock uppfattning att området, som utgör vindparken Högsjön, har en rik fågelfauna. Att bara tyst ta emot ett underlag likt detta gick helt enkelt inte för sig. Särskilt inte då underlaget, som både är missvisande och består av felaktigheter, kommer vara en del av ansökan till Finspångs och Norrköpings kommuner samt Länsstyrelsen i Östergötland. Berörda i närområdet har därför, tillsammans med föreningen Rättvisa Vindar i Norr Östergötland (RVNO), samlat in pengar för att initiera egna fågelinventeringar i området Högsjön men även Klintaberg och Skybygget.

Jag och Rickard, samt flera med oss, följde även Holmens uppmaning att rapportera in våra observationer till SLU:s artdatabank. Men samtidigt har vi ställt oss frågan om detta är vad som gynnar fågelbeståndet bäst på lång sikt. Vi har som sagt från dag ett, efter att vi tog över huset, observerat fåglar här. Men har valt att inte rapportera och skylta med fågellivet och artrikedomen. Detta för att skydda fåglarna då det faktiskt är vanligt med ägg- och fågeltjuvar. Men även för att vi vill slippa ha folk smygande i buskarna. Alla har inte vett att föra sig och i okunskapen riskerar det att störa fågellivet.
Många vill väl, men inte alla
Tänkte ge några exempel på vad rapportering av fåglar samt allmän kännedom om ett artbestånd kan leda till. Dagen efter att vi rapporterat kungsörn exempelvis hade vi ett par besökare på Holmsjöhultsängen som hade med sig kamera och diverse annan utrustning. Rickard gick över för att pratade med dem och det visade sig att de sett vår inrapportering och var här i hopp om att få syn på en kungsörn. Jag rapporterade in kattuggla och dagen efter kontaktad av en uggleintresserad. De vi har kommit i kontakt med vill väl men tyvärr är det inte alltid så.
Det finns andra mindre trevliga exempel, bla ett från min syster och hennes man som dock slutade väl. De bor i ett av de andra tänkta vindkraftområdena och har gett mig lov att dela med mig av deras historia. För ett par år sedan vaknade de mitt i natten av att hundarna förde ett jäkla liv. De såg främmande bilar parkerade på stallplanen och trodde det var inbrott. Min systers man hoppar in i bilen spritt språngande näck, endast iförd stövlar och lysväst, med basebollträ som vapen och gasar ner. Efter tvärnit vid stallet gormar han på inkräktarna och ifrågasätter vad de har där att göra? Inkräktarna upplyser, förmodligen inte så lite förskräkta, att de var där för att lyssna efter pärluggla.
Min poäng med att återge dessa erfarenheter är att vi i vår önskan att göra gott för fåglarna och andra arter riskerar att utsätta dem för ett annat hot. Vi ställs inför beslut och avvägningar som inte bör vara våra att ta, och inte hade varit våra om Holmen tagit sitt ansvar.
Vindkraft – vad kostar en pippi?
Forskarna i Vindvals rapport förmedlar ett glasklart budskap. Bästa åtgärden för att minska dödligheten bland fåglar och fladdermöss är att inte bygga vindkraft i fågel- och fladdermustäta områden. Å ena sidan stärker den informationen mig och Rickard i vår övertygelse om att vi inte tyst kan titta på och vänta på att det ska falla döda fåglar från himlen. Å andra sidan är inte vindkraftparkerna vårt val, det är inte upp till oss att besluta, och det medför en tung känsla av sorg.

Vindkraft – vem har råd att vara snäll?
Är man stark måste man vara snäll, så skrev jag i början av detta inlägg. För mig är svaret på frågan i rubriken självklar. Holmen har råd att vara snäll och de är dessutom starka och då medför det ett ansvar att vara snäll. I alla fall enligt min och Rickards ”trosuppfattning”.
Så om jag trodde att Holmen, med skogsbruk som kärnverksamhet värnade om djur och natur, då hade jag här vädjat till det stora bamseföretaget. Jag hade vädjat till dem att avsätta denna mark, som de uppenbart inte finner något värde i utifrån skogsbrukssammanhang, som ett bidrag till att öka och bevara mångfalden. Försökt få dem att förstå att ett fågelliv och fladdermusliv faktiskt har ett eget värde. Men det är av ett högre värde som inte går att mäta i monetära mått. Artrikedomen är en del av en symbios och tar vi bort något i en ända påverkar vi en eller flera andra delar i kedjan.
Det hade jag sagt och förmodligen mer därtill. Men sorgligt nog tror jag inte längre att Holmen är ett företag som värnar om djur och natur. Jag vaknade upp från den villfarelse samma dag som Holmens samrådsunderlag damp ner i brevlådan. Holmen är helt enkelt för giriga för att vara snälla.
En vädjan
Däremot tror jag fortfarande på myndigheter. Jag måste få tro att Sverige inte är korrupt och att dessa vindkraftparker inte är uppgjorda på förhand. Att myndigheter och kommuner i detta land är oberoende och värnar om alla samhällsmedborgare, även de med vingar.
Så jag vädjar till er politiker och tjänstemän i Finspångs och Norrköpings kommuner samt Länsstyrelsen i Östergötland. Osäkerhetsfaktorerna kring vindkraftens påverkan på fladdermöss och fåglar är för många, studierna för få, forskningen och tekniska skyddsåtgärder ännu allt för bristfälliga. Reellt vet vi inte idag vilken påverkan vindkraften faktiskt har på naturen. Jag ber er, anamma försiktighetsprincipen vid det kommande beslutet om anläggande av vindkraftparkerna i norra Östergötland.
Låt inte trandans, tjäder- och orrspel vara skådespel som i framtiden enbart kan beskådas via gamla naturfilmer. Frånta oss inte möjligheten att få lyssna till uggleho, gökens koko, spillkråkans mistlur och koltrastens sång ute i det fria. Låt fågelliv vara något vi även fortsatt kan beskåda som en naturlig del av skogarna, sjöarna och våtmarkerna. Tänk långsiktigt och låt inte vilda djur och fåglar bli något som nästkommande generation bara kan uppleva i djurpark. Låt inte artrikedom bli ett minne.
Personligen släcker jag och Rickard hellre lamporna än släcker fågelliv!
Fortsättning följer…
Som jag hintat kommer ytterligare inlägg i denna bloggserie men jag har ännu inte bestämt vad nästa kommer handla om.
Stort tack till dig som läst detta inlägg, som av olika skäl blev väldigt långt trots att jag försökt korta ner det. Jag hoppas du vill återkomma för vidare läsning i ämnet. Vill även passa på att förmedla att det är fritt att dela inlägget.
Epilog – Allt ont har något gott med sig
Rubriksättningen på denna epilog kan nog framstå som stötande särskilt utifrån detta sammanhang och ämne. Men på något sätt så är detta tankesätt inbyggt i mig och jag hittar för det mesta ett ljus i mörkret, om än så litet. Tror det har med överlevnadsinstinkt att göra 🙂 Jag klarar helt enkelt inte av att utgå ifrån att allt är och kommer förbli nattsvart oavsett orsaken till den nattsvarta känslan.
I detta sammanhang är mitt ljus i mörkret de fantastiska människor som vi kommit i kontakt med tack vare Holmens planer. Jag och Rickard har pga detta lärt känna underbara grannar som vi hoppas att vi framöver kommer dela många trevliga och roliga stunder tillsammans med. Jag vill inte jinxa något så låt mig säga att det finns en specifik stund, förhoppningsvis inte allt för långt bort, som jag ser fram emot särskilt mycket. Och den stunden inkluderar ett glas punsch på glasverandan samtidigt som vi njuter av solnedgången 🙂
Fåglarnas röst
En annan person som jag definitivt inte hade fått kontakt med om inte Holmen haft sina planer om vindkraft, är naturfotografen och uggleintresserade Olle Nilsson. Det visade sig att Olle har anknytning till Regna och ett genuint intresse av naturen och det djur- och fågelliv som finns här ute. Olle har även bidragit med samtliga vackra foton på ugglor i detta inlägg. För den som är intresserad av att se mer av Olles verk kan jag verkligen rekommendera hans instakonto ollenilssonen eller webbsidan www.ollenilssonfoto.com
Tusen tack Olle, jag är oerhört glad och tacksam för att vi fick kontakt!
Tusen tack även till John Petersen och Gunnar Ljunggren för era vackra fågelfoton från området Högsjön och Stora mossen. Det är era foton tillsammans med dem från Olle som ger fåglarna en trovärdig röst!
2 kommentarer
John Petersen · 19 januari, 2021 kl. 11:00
Hej Hannah
Vilken fantastisk artikel du har skrivet, men hur kan det komma sig att bilderna är så suddiga eller blir det så när bilderna överföras
Hannah · 20 januari, 2021 kl. 20:19
Hej John,
Tusen tack och jag är så tacksam för att du ville dela med dig av fotona. Jag mailar dig angående din fråga.
Hälsningar
Hannah