Del 1 i bloggserien om förlängningen av vårt 1800-talshus avslutades med väntans tider på fas 2 vilket kom att dröja fram till vårvintern 2022. En gråmulen dag i början av januari ringde snickaren och meddelade att de planerade att sätta igång arbetet med förlängningen om några veckor. ”Några veckor” trodde vi var hantverkarspråk och tänkte att de tidigast kommer sätta igång i mars. Men nej, nej, vad vi bedrog oss. Första veckan i februari fick vi ett nytt samtal om att de tänkte sätta igång. Jösses vad vi fick eld i baken för att förbereda och ordna med allt.
Vår ambition vid förlängningen av huset var, i vanlig ordning, att återbruka så mycket som möjligt av det mesta, både gällande befintligt material och nyinförskaffat. Av befintligt material innebar det exempelvis att vi försiktigt behövde plocka bort norrsidans ytterpanel och lockläkt så vi kunde återanvända den på förlängningens framsida. Det regnade småspik i sidvind när vi plockade bort panelen så det vara ingen hit att då på stege och balansera kan jag lova, men det gick trots allt. Andra förberedelser som vi behövde göra var att hacka bort det gamla cementbruket mellan grundstenarna på norrsidan så den gamla delen kunde ventileras tillsammans med den nya delens grundventiler.
Skattjakt på vinden
En annan, mer spännande förberedelse, var skattjakt på vinden. För flera år sedan hittade vi brev som låg ovanpå spånet på vinden men vid det tillfället grävde vi aldrig vidare för att se om det fanns något mer. I och med förlängningen planerade vi att lägga på ytterligare isolering på den gamla vindsdelen men innan dess ville vi kolla om det fanns något mer spännande i spånet.
Anledningen till att vi inte varit uppe på vinden tidigare var våra gulliga inneboende, dvs. fladdermössen, vilka både jag och Rickard är livrädda för. Eller egentligen är vi inte rädda för själva djuret i sig utan det otäcka är det okontrollerbara fladdrandet. Men nu var det inget annat än att trotsa våra rädslor och som tur var satt de stilla i en klunga under hela ”utgrävningen”. Något vi var ytterst tacksamma för då det visade sig finnas massa spännande saker i spånet.
Totalt samlade vi ihop två sopsäckar skor i olika storlekar men dessutom hittade vi kläder, mössor/hattar, tyg, sytråd, tapetrester, verktyg och fisknät. Det mest udda var ett intakt fiskrens som jag tror var från en gädda. Utöver detta hittade vi brev, biblar i mängd och parti, diverse tidningar både religiösa sådana och dagstidningar, böcker av olika slag t.ex. kassaböcker och skolböcker. Vi hittade även några foton men tyvärr inget på huset. Vinden visade sig helt enkelt vara en guldgruva och vi var väldigt glada att vi trotsat vår rädsla för fladdermössens fladder.
Snipp, snapp, snut så var huset förlängt ….ut
Snickarlaget hade i uppgift att färdigställa förlängningens utsida med stomme, tak och ytterpanel, dvs. göra det vädertätt. Invändigt förberedde de badrummet och tvättstugans innerväggar samt vinden men dessa moment kommer jag berätta om i senare inlägg som rör husets insida.
Arbetet med förlängningens utsida gick väldigt fort framåt, det var knappt vi hann med att dokumentera. Det kändes lyxigt att ha snickarlaget på plats och även skönt att helt kunna förlita sig på dem under denna del av projektet. Arbetet som framgår av detta inlägg är med andra ord huvudsakligen utfört av snickarlaget. Visst, vi agerade hantlangare och försökte bidra i den mån vi kunde för att arbetet skulle fortskrida smidigt samt att jag ligger bakom allt målande. Men mestadels av tiden cirkulerade vi och hundarna runt snickarlaget som nyfikna barn samtidigt som vi a:ade och o:ade.
Förlängningen – syll och golvreglar
De första dagarna var det fokus på syll och golvreglar. Det blev en liten miss gällande golvreglarnas placering. De skulle lagts längst med husets kortsida så golvet i arbetsrummet fick samma riktning som vardagsrumsgolvet.
När vi upplyste snickaren om det va svaret: jaha men det är bara att kortla. Kortling är en kortare regel som sitter vinkelrätt mellan huvudreglarna. Förutom att kortling kan lösa avsaknaden av en regel har dessa även en stabiliserande funktion. Kortling var ett helt nytt begrepp för oss. Men tydligen kan man lösa det mesta i snickarväg med denna metod och eftersom hängslen och livrem är vår melodi fick de kortla på bäst de ville. Det blev även ett internt skämt mellan mig och Rickard under några veckor, typ: men va fasen vi har ju slut på mjölk! Ja men det är bara att kortla lite.
I och med glasverandabygget visste vi att huset tidigare haft bart timmer och att ytterpanelen sannolikt tillkom vid renoveringen 1940. Men det var ändå fascinerande att åter få se den ursprungliga rödmålade fasaden. Fodret runt de små fönstren på övervåningen är även original från tiden före ytterpanelen. Varje gång vi stöter på husets ursprungliga lager slängs vi tillbaka i historien vilket triggar fantasin.
Stomme till ytterväggar
Ytterväggarna till bottenplan, dvs. regelkonstruktion och byggskiva, hade snickarlaget förberett i förväg så dessa kunde monteras direkt, ungefär som på ett modulhus. Det medförde dock ett noggrant kontrollräknande från vår sida för att fönster- och dörröppning skulle bli rätt. Vi hade ju anlitat arkitekt för den grova utformningen i enlighet med vad som krävs vid bygglov. Men arkitektens underlag för förlängningens exteriör och planlösning, vart fönster och ytter- och innerdörrar skulle sitta, dvs. placeringen utifrån metrar och centimetrar, är helt baserat på vår vision och våra skisser. En arkitekt är säkerligen van vid att se ritningar omvandlas till verklighet men vi är inga arkitekter. För oss var det därför både skrämmande, roligt och häpnadsväckande att våra skisser, framarbetade med tumstock och linjal, utifrån husets nuvarande utformning, vår erfarenhet, rörelsemönster och förmåga att föreställa oss huset färdigt, faktiskt kunde stämma i verkligheten.
Allt gick väldigt fort och på bara en vecka hade vi en stomme för bottenvåningen. Precis som när vi lade stengrunden infann sig känslan av att det var litet. Innerväggen till tvättstugan var ännu inte uppe så när jag stod i ena hörnet hade jag en yta på 28 kvm framför mig. Trots det kunde jag absolut inte fatta hur två rum skulle kunna få plats i detta pluttiga utrymme. Vi la ut reglar för att försöka få en uppfattning om rummens storlek. Men det var ändå omöjligt att föreställa sig hur det skulle bli med väggar. Ångestkänslan kröp på men vi bestämde att vi helt enkelt fick förlita oss på alla timmar vi räknat, vridit och vänt på alternativen samt möbleringen i pappersversion. Nu skulle vi bara glädjas åt att vi var igång.
Övervåning och takstolar
Efter att bottenvåningens stomme var på plats råkade vi ut för ett väderomslag. Moder natur kom på att det bara var februari och därmed ytterst lämpligt att slänga ner en jäkla massa snö. Enligt prognosen skulle det vräka ner snö under ett par dagar och för att slippa skotta på bottenvåningen införskaffade vi en jättepresenning som vi täckte allt med.
Efter snöandet blev det upphållsväder och snickarlaget var åter på plats. En byggställning åkte upp och arbetet med väggarna på övervåningen samt takstolar påbörjades. Väggarna på övervåningen byggdes på plats. Risken för mer snö var överhängande så det blev en liten kamp mot naturen för att få dit takbrädor och papp före snön. Som tur var hade vi vädret med oss och allt var klart på några dagar.
Taktegel
För att förlängningen skulle smälta in valde vi att flytta hälften av det gamla takteglet från husets baksida till förlängningens framsida . Om jag och Rickard hade fixat med detta hade det förmodligen tagit en vecka. Men rutin innebär effektivitet och snickarna var färdiga på 1,5 dag. Vår tanke var även att installera en ny kakelugn i det blivande arbetsrummet vilket skulle innebära en skorsten på den förlängda delen. Den nya skorstenen låg dock lite längre fram så därför bestämde vi oss för att lägga tegel över hela taket.
Bortsett ifrån känslan av ångest gällande förlängningens insida så befann vi oss som i en drömvärld gällande utbyggets utsida. Eftersom allt gick så fort hann vi liksom inte med att anpassa vår mentala verklighet i samma takt som förlängningen byggdes. Det var helt orealistiskt att se hur vår vision på ett magiskt sätt blev förverkligad.
Målning av ytterpanel och vindskivor
Målningen av ytterpanelen var en liten utmaning. Det var ju februari, förvisso låg luftfuktighet men jättekallt. Lösningen blev att återigen omvandla glasverandan till målarverkstad. Jag täckte golvet med plast och bar in bockar, sen var det bara att sätta igång med målning av panel och vindskivor. Otroligt nog lyckades jag med bedriften att måla all panel utan att skvätta ner golv eller tapet med röd falufärg.
Guldstjärna till mig 🙂 .
Ytterpanel
I botten av förlängningen, mot grundsten, planerade vi att sätta vattbräda så därav var det inte så noga med mötet mellan ytterpanel och sten. Med spikpistol sa det bara smack, smack, smack och ytterpanelen var uppe på ett kick. Till framsidan på förlängningen använde vi den gamla ytterpanelen från norrsidan men i övrigt satte vi upp ny panel.
Det sista finliret med förlängningen… för snickarlaget vill säga
Sådär ja, nu är förlängningen nästintill klar…. grovt sett. Det vill säga snickarlagets jobb är gjort förutom några enklare moment. Det som saknades var takbrygga, huv för badrumsventilationen och vindskivor.
Vi var även inne i månadsskiftet mars/april och moder natur bjöd på riktigt fint väder. Så fint väder att jag passade på att utmana min höjdrädsla och målade taktassarna. Trots ställning var det riktigt obehagligt men utsikten var fantastisk.
Dags för fas 3 med förlängningen
I början av april var snickarlaget klara och det var tid för dem att lämna oss (för denna gång). Efter att ställningen var borta stod vi alla och beundrade utbygget. Snickarna var riktigt nöjda och Rickard och jag var fantastiskt nöjda över resultatet. Jag fick även ett fint erkännande av en av snickarna när vi beundrade norrsidan, han sa: ”tänk sen när Hannah målat vindskivorna den sista gången, det kommer bli jättesnyggt.” Det värmde i hjärtat att höra <3
Så där stod vi, jag och Rickard, och beundrade vårt hus i sin nya skepnad. Det kändes riktigt bra och helt rätt. Trots allt jobb som var kvar kändes huset nu komplett. Det gick inte längre att föreställa sig att det tidigare slutat straxt efter elskåpet. De fyra metrarna som lagts till var precis vad huset behövde för att bli ”helt”.
Men för att förlängningen skulle bli inflyttningsbar återstod väldigt mycket arbete. Gällande utsidan kvarstod knutbrädor, lockläkt, fönster och foder, en ytterdörr, hängrännor, skorsten, putsning av grunden och vattbräda. Det vill säga massor av roligt, och mindre roligt, jobb vilket nästa blogginlägg kommer handla om.
2 kommentarer
Thomas Whinberg · 28 december, 2024 kl. 12:24
Tack för att du delar med dig av ert arbete med att förvalta och förädla ert vackra gamla hus. Det är med stor glädje jag följt er under åren och detta hus kommer bli en riktig pärla när det gäller tidstrogna detaljer och materiel.
Det är också så roligt att se att ni inte väjer för arbete som tar tid och är komplicerat utan fullföljer era drömmar och gör arbetet som det ska göras.
Allt gott till er, lycka till framåt och jag väntar med spänning på nästa avsnitt.
Hannah · 15 januari, 2025 kl. 11:13
Stort tack Thomas för den fina återkopplingen! Det är både roligt och uppmuntrande att höra att du gillar det vi gör med huset samt att du följer bloggen. Det stärker oss i arbetet framåt 🙂
Allt gott även till dig!
Hälsningar
Hannah