Glasveranda del 3 – syll och andra förberedelser

Dags för syll och andra förberedelser. Men först, efter att stengrunden kommit på plats, var det hög tid att lösa den lilla detaljen att hitta en snickare som var öppen för traditionella hantverksmetoder. Vi ville använda riktigt timmer som syll och utöver det behövde vi göra lite förberedelser för att själva bygget skulle komma igång, bl.a. putsa stengrunden och riva panel.

Att hitta en snickare har varit ett projekt i sig. Dels skulle personkemin stämma och dels behövde vi vara eniga om materialval och metoder. Det första infann sig med de flesta men det har verkligen inte varit enkelt att få fatt i en snickare som till naturen är en problemlösare, som inte räds en utmaning eller traditionella hantverksmetoder. Dessa tre kvalitéer blev automatiskt prövade vid alla de kontakter vi hade, på ett väldigt naturligt sätt dessutom. En av de första frågor vi ställde var nämligen: vi planerar att bygga på riktig stengrund, vad är din lösning för syllen?

Kan man inte bygga som man gjorde förr?

Vår plan att använda riktig sten till grunden och inte lecablock eller gjuten platta komplicerade till det för flera snickare vi var i kontakt med. Vi var förundrade över varför man bara inte kunde bygga som man gjort förr, dvs. med traditionella material och metoder. Varför komplicera till allt med betong, plastdukar, fuktspärrar och gud vet vad. Vår egen tanke var att bygga glasverandan med regelstomme. Dels var glasverandan ofta, generellt sett redan i slutet av 1800- 1900-talet, en tillbyggnad i form av regelstomme. Dels skulle väggen i huvudsak bestå av fönster och en regelstomme är då enklare att anpassa efter fönstren. Men när vi kom till syllfrågan kändes de lösningar som föreslogs helt fel.

Istället för att anpassa material och tillvägagångssätt till vårt val av grund var lösningen att skapa samma förutsättningar för detta bygge som ett bygge på lecablock. Förslagen från flera snickare var att bygga en gjutform på stenen, hälla i betong och armera med järn. På betongsulan skulle man sen lägga papp och därefter syllbräda. Detta kändes som sagt helt fel och vi undrade varför vi inte kunde ha en riktig syll, en i timmer. På denna fråga fick vi mest jommel till svar. Vi började bli uppgivna men tack vare grävarna fick vi dock kontakt med en snickare med alla de kvalitéer vi efterfrågade, Antons Bygg & Entreprenad i Köpma AB. Detta fynd, dvs. Anton, resulterade i att vi nu har en riktig syll i form av liggande timmerstockar.

Syll och andra förberedelser

Vid besök av Anton diskuterade vi som vanligt syllfrågan men denna gång fick vi positiv respons: Ja men visst, jag har några stockar liggandes hemma på gården som nog kan passa; det ska väl gå att få till och använda istället för cementsula: jag ska mäta och se hur mycket jag har och annars kan jag nog få tag på fler.

Anton fick jobbet och sen var de igång 🙂

Efter att snickarna måttat ut stockarna på längden anpassade de dem efter den ojämna ovansidan på stenen. Mellan sten och stock la de syllpapp för att hindra eventuellt stående vatten från att gå upp i träet. Hörn och skarvbitar halvsulades och fixerades med skruv.

Bjuder på en liten anekdot från en byggnadsvårdsnörd till en annan 🙂 Innan de hade fixerat skarvarna frågade jag Anton hur de tänkt lösa detta. Anton var precis på väg bortåt bygghögen men vände sig lite halvt om och svarade kort ”skruv” sen vände han sig om och fortsatte gå. Jag kunde inte hålla mig utan frågade ”ni ska inte dymla då”. Anton stannade mitt i steget och vände sig om och tittade på mig med allvarlig min, osäker på om jag skämta eller om han skulle vara tvungen att yxa till dymlingar. Nog för att byggnadsvårdaren i mig hade älskat att vi gått all in men i detta fall ställde jag frågan mest på skämt. Men oavsett dymlingar så blev syllen i all sin enkelhet så rätt och så bra 🙂

Fixande med stengrunden

Förutom att få till en syll var det även en del förberedelser som vi behövde bli klara med innan bygget av själva stommen för glasverandan.

Ventilation

Innan snickarna satte igång med sitt hade vi förberett hål för ventilationen. Vi valde att placera ventilerna i skarvar för att slippa ta upp hål rakt igenom stenen. Verktygen som Rickard använde var slagborrmaskin och betongborr, huggmejsel, hammare, slägga och vatten. Tillvägagångssättet var att först borra hål i stenen, vilka tillsammans formar en kub i en storlek som passade ventilen. För att det inte ska bli för varmt vid borrningen, vilket får konsekvensen att borret fastnar, häller man vatten i hålet under tiden man borrar. Efter att alla hål är uppborrade placeras huggmejslar i hålen. Huggmejslarna hamras ner och om allt går enligt plan spricker stenen i linje med de borrade hålen.

Antalet ventilationshål beror på volymen i grunden. I vårt fall behövde vi 4 ventilationshål. Ventilerna ska vara placerade minst 20 cm från marken.

Kalkputsning

Traditionellt använde man kalkputs och mindre stenar för att fylla ut och jämna till skarvarna mellan stenarna. Vi använde oss av hydrauliskt kalkbruk från Weber. Fram till 1900-talet användes i stort sett alltid rent kalkbruk. Men förutom att det är traditionellt rätt att använda kalkputs till grunden så finns två stora fördelar jämfört med cementbruk. Dels är kalkputsen ”mjuk” och svag vilket gör att den är mer tålig för rörelser och inte spricker lika lätt. Den andra fördelen med kalkputs är dess förmåga att inte lagra fukt. Förvisso suger putsen lättare åt sig vatten än cementbruk men den släpper även ifrån sig fukt lättare vid varmt och soligt väder.

Jag och min lillasyster gav oss på att putsa skarvarna och runt gjutjärnsventilerna. Ingen av oss hade gjort detta tidigare men det visade sig vara både roligt och förhållandevis enkelt.

Först passade vi ut stenar i de större hålen.

Därefter var det dags att blöta upp utan och fylla ut med sten och puts. Verktygen vi i huvudsak använde var borste för att blöta upp ytan, murslev, tungslev, fogslev och händerna för att placera ut putsen 🙂 Det visade sig dock vara lättast att gojsa in stenen i puts och sen lägga den på plats.

Men det går ju inte att jobba hela tiden. Och när folk dessutom kravlar runt på marken måste man ta vara på tillfället för lite gosande, i alla fall om man frågar Svante 🙂

Trots hundgosande och pilligt jobb med puts så blev vi klara och riktigt nöjda med resultatet.

Rivning av panel

Ett ytterligare moment bland alla förberedelser var att försiktigt ta bort den gamla ytterpanelen. Vår tanke är att återanvända panelen i möjligaste mån. Dels på väggen ovanför glasverandan och dels på den kommande förlängningen.

Syll och förberedelser – överraskningar

Vi fick två överraskningar när vi tog bort panelen. Nummer 1: gammal fuktskada och insektsangrepp i timmerväggen. Nummer 2: fönstret i köket är flyttat.

Fuktskadan var såklart mindre rolig. Men Anticimex, som kom på besök, konstaterade att skadan var gammal och att insektsangreppet inte var aktivt. Eftersom vi kommer få timmerbitar över när vi tar upp dörrhålen, från kök och vardagsrum, har vi planerat att använda dem till laga den fuktskadade delen innan vi spikar på panel. Så i och med detta tillkommer ett ytterligare blogginlägg om glasverandan senare 🙂

Upptäckten att fönstret en gång varit placerat mer åt höger kändes väldigt naturligt. Vi har funderat överplaceringen då det hade varit mer naturligt att de två fönstren i köket varit placerade mitt för varandra. Det ska verkligen bli roligt och spännande att se vilka ytterligare fynd vi kommer göra när det är dags för renovering av köket. Dit är det dock en evighet 🙂

Regling och kortling för trossbotten

Efter att vi var klara med syll och alla förberedelser var det dags för snickarna att lägga bjälklaget.

Syll och förberedelser – resultat

När jag stod på reglarna till trossbotten första gången med blicken mot sjön kände jag att detta kommer bli min favoritplats framöver. Både för morgonkaffe och kvällste samt underbara sommarkvällar med fågelkvitter och skratt.

Håll utkik efter fortsättningen och del 4 om glasverandan, då kommer det bl.a. handla om resning av regelstomme.